I dag vaknade jag till sommarsol och barn på glatt humör. Det ger mig definitivt en extra dos energi och jag hoppas att det här blir en fin dag. Morgonen flöt med allt från frukost till påklädning och lämning på förskolan. Medan vi var på väg tittade jag på mina små i backspegeln och kände tusen känslor samtidigt.
Nu står vi här inför ett stundande sommarlov om prick två veckor. En ”termin” är över och jag blir alldeles gråtmild. Hur intensiva och jobbiga dagar vi än tar oss igenom så gör vi det tillsammans. Jag ser hur min minsting plötsligt har blivit ganska stor och kan mycket själv. Och min äldsta som är så klok och eftertänksam.
En del av mig vill stanna tiden. Säga till mig själv att verkligen vara här och nu (och jag försöker verkligen!) med mina fina hjärtan som springer utanför kroppen bredvid mig. Det går så fort och jag är inte beredd. På samma gång är det omtumlande och omvälvande att få vara med på deras resa.
Jag ser hur barnen växer ur en version av sig själva och växer in i en ny. En del av mig sörjer att vi lägger undan för små kläder och att ingen av dem någonsin är så liten igen som nu och en del av mig gläds så åt att få se hur de klarar nya saker och vi kan gå vidare med spännande upptåg och samtal tillsammans.
I morse frågade min äldsta varför jag inte hade städat undan i köket efter middagen i går. Då frågade jag henne om hon hellre vill att jag står och diskar eller tittar på Bluey med dem och övar läsning? Hon tittade på mig och log innan hon sprang vidare till sitt rum. En ömsesidig förståelse om att vissa saker bara får vara. I alla fall just nu.
Kanske är det så här sommaren ska börja – utan stora äventyr. Bara insikten om att vara tillsammans är alldeles tillräckligt.
Nu är det prick en vecka kvar tills sjömannen kommer hem till oss igen. Det är fortfarande svårt för barnen att verkligen förstå det där med tiden han är borta. Vår stora tycker inte att han är borta särskilt länge säger hon – och det är ju skönt att hon känner så tycker jag. Vår yngsta verkar inte reflektera speciellt mycket över att pappa är borta fyra veckor och hemma fyra i stöten. Detta är visserligen första gången på länge det ”bara” är fyra veckor. Tidigare var det sex veckor under en längre period och det är faktiskt stor skillnad.
Jag ser fram emot att få ha hela familjen samlad igen under ett tak. Även om det alltid är en omställning för oss alla fyra – en familjemedlem ska hitta tillbaka till sin plats och vi andra ska släppa in. Oavsett hur mycket vi längtar efter varandra kan jag känna att det är svårt med övergången. Speciellt för att jag har haft ansvar för allt och kunnat göra saker på mitt sätt utan att kompromissa eller ta hänsyn till en annan vuxen människa i flera veckor.
Den här gången är det också lite annorlunda eftersom det inte bara är vanlig vardag som väntar när sjömannen är hemma. Nu blir det sommarlov och semester. Något jag verkligen suktar efter med både utflykter och lata dagar hemma.
I dag känner jag mig för övrigt mjuk, ömtålig och ofantligt trött. Det är som om hela kroppen har kämpat på och nu när nedräkningen börjar inför hemkomst gör ensamma veckor sig påminda. Alla nätter, tidiga morgnar, utbrott och diskussioner om huruvida pinnar ska följa med in, att bada eller inte bada, matstrejk och olyckor i sängar tar ut sin rätt.
Molnen är tunga på himlen utanför och i dag får det helt enkelt bara bli en lugn eftermiddag på hemmaplan.
Det är redan juni. Vintern kändes ett år lång och våren ville aldrig riktigt dyka upp. Nu är ju trots allt sommaren här – tro det eller ej. Redan i januari började jag fundera på mina egna förhoppningar om sommaren. Vad jag vill få ut av juni, juli och augusti. Inte för att planera sönder sommaren, utan för att slippa stå där, mitt i allt det härliga och inte veta vad jag ska göra av det.
Det är första gången jag gör så här – stannar upp och ger sommaren eftertanke. För att verkligen kunna landa i den, när den väl står för dörren. Nu kan jag bara prata för mig själv men det här är något som har gett mig ett inre lugn och det gör att jag kan ta dagarna mer långsamt. Det betyder inte att jag släpper mina ”att göra”-listor helt men det blir lättare att plocka bort och fokusera på det jag vill.
Juni – tid att varva ner och åka på utflykt
Juni har redan börjat och en speciell värme sprider sig i kroppen. Jag kan gå ut i trädgården barfota, barnen kan roa sig med att koka häxbrygder med lera och vatten, cykla och bara vara efter förskolan. Fåren har kommit tillbaka till hagen och bara det ger en härlig känsla.
Om lite mer än en vecka kommer sjömannen hem igen och då räknar vi ner sista veckan till sommarlov och semester för min och barnens del. Vi firar in ledigheten med midsommarafton hos grannarna. Sedan åker vi till Astrid Lindgrens Värld veckan därpå med två övernattningar. Dagarna däremellan får lov att vara öppna för strandbesök, skrota i trädgården och äta det vi känner för.
Juli – födelsedag och dagar på stranden
När juli kommer vill jag känna att vi har varvat ner från skola och jobb. Strax innan mitten på månaden är det återigen dags för sjömannen att packa väskan och jag blir ensam med barnen i fyra veckor. Här ska även min födelsedag få lite plats. Jag är inte den som tycker om att firas utan jag firar hellre andra men detta året kanske det får bli något mindre kalas. Sedan håller jag tummarna för varma och soliga dagar för då blir det utflykter till stränder i närheten med fikakorgen i högsta hugg.
Augusti – fira mer och skolstart
I augusti kommer sjömannen hem igen och det vankas skolstart. Det blir extra pirrigt när vår stora tjej börjar förskoleklass och fyller år. Vi ska också hinna med en avstickare till Österlen för att fira min mamma som fyller 60 år. Dessutom kommer min syster och hennes kille kommer på besök från Australien. Det är över ett år sedan vi sågs sist så det ser jag fram emot lite extra.
Givetvis vill jag suga ut det sista av sommaren innan förskolan börjar igen med att njuta av att vara ute så mycket som möjligt. Innan månaden är slut ska vi också försöka få till ett besök på Liseberg och bo över på Grand Curiosa.
Jag känner att det blir lagom mycket av allt – kul med några utflykter med övernattningar och tid för långsamma dagar där vi får lov att bara vara tillsammans. Det viktigaste för mig i sommar är att det får vara kravlöst och att jag får träna på att vara i nuet. Jag vill hitta känslan som jag vill bära med mig in i hösten med många nya minnen och ögonblick som värmer när kylan återvänder.
Långhelgen är över och det har varit fyra dagar med både toppar och dalar. Ett litet smakprov på ett kommande sommarlov och jag har både njutit och känt mig fullkomligt slut.
På onsdagen var barnen på förskolan och framåt kvällen blev storasyster hämtad av farmor för en mysig övernattning på tu man hand. Jag och lillebror hade med andra ord lite tid för oss själva och slog till med räkpasta till middag. Det är så härligt att få stunder med ett av barnen också för det blir annorlunda än när vi är tillsammans alla tre.
Pasta med räkor, gremolata och parmesan.
Vi vaknade till sol på torsdagen. Åt frukost och storstädade hallen som blivit en enda stora avlastningszon. Sedan klev vi ut i trädgården. Jag försökte röja lite beroende på var min minsting höll till – sågade lite grenar när han klättrade i trädet, plockade ogräs när han letade sniglar och så vidare. En behaglig förmiddag med både lek och en gnutta nytta.
Strax efter lunch kom storasyster hem och det är alltid svårt att gå vidare från att ha varit själv med farmor. Många känslor ska samsas i en liten kropp och plötsligt blev det stökigare igen med två starka små viljor och inte lika lätt att komma överens. Efter en stund lyckades vi, med hjälp av glass, åtminstone ta oss igenom resten av eftermiddagen och landa i kvällen och soffan.
Fredagen var en sådan dag som jag tog som den kom. En grannkompis plingade på dörren tidig förmiddag och lekte med storasyster och efter korv med bröd till lunch susade vi iväg till en vän och plockade rabarber. Vidare mot affären och köpte lite smått som behövdes fylla på med i kylen och ett gemensamt beslut om hamburgare till middag. Hem igen och en ganska behaglig eftermiddag utan för mycket kiv medan regnet öste ner utanför. Eftersom det var fredag hade vi filmkväll med en riktig klassiker, Askungen, och sedan var det dags för sängen.
På lördagen vaknade jag efter en dålig natt till gnäll innan sex på morgonen och jag märkte hur mitt humör sänktes redan innan vi gick upp ur sängen. Kände hur trött jag var och det var som om barnen kände av det för timmarna gick otroligt långsamt. Strax innan klockan två kom ett blombud som, tack och lov, fick mig att le igen. Det var nämligen vår bröllopsdag och det kändes fint att veta att han tänker på mig guppandes på havet. Fick lite ny energi med det och vi satte vi oss med mormor i bilen och körde till havet. Gungade, klättrade och åt glass. En paus som vi behövde allihop. När vi kom hem igen blev det enkel kvällsmat och en film, Insidan ut, som jag tycker är himla trevlig. Det kändes skönt i magen att vi kunde släcka lampan efter en fin eftermiddag och kväll tillsammans efter en skakig morgon och förmiddag.
Fåren kom tillbaka till hagen utanför trädgården.
Söndagen blev en härlig avslutning på långhelgen. Jag bokade in en ridlektion och det blev varmt och soligt, äntligen över 20 grader. Barnen var så glada och vi kom i god tid och hann hälsa på hästarna innan det var dags att rida ut i skogen. Efter två timmar i hagen körde vi till mormor och morfar och fikade. Sedan rullade vi hemåt och tog oss igenom den vanliga kvällsrutinen och laddade för måndag och en ny vecka.
Jag kan verkligen känna att jag njuter av lediga dagar med barnen samtidigt som det stundtals får mig att gå på knäna. En märklig och intensiv upplevelse. Ena stunden vill jag bara ha en paus mest av allt men när båda två har somnat känner jag lika mycket hur glad och tacksam jag är att få vara med dem – och hur mycket jag samtidigt lär mig om mig själv.
Nu när hela maj mer eller mindre har virvlat förbi närmar vi oss juni med stormsteg. Barnen går på förskolan fram till midsommar och sedan vankas det efterlängtat sommarlov. Mina små är 3 och 5,5 år och det är en otroligt härlig, mysig och rolig tid men också tålamodsprövande, intensiv, utmanande och utmattande. Balansen däremellan är lite skakig emellanåt.
Den här sommaren är min första på länge som är blöjfri, vällingfri och sovstundsfri. Befriande på vissa sätt men det innebär också att barnen behöver mer av mig på andra sätt. Min sjöman kommer hem när vi närmar oss mitten på juni och är hemma till knappt mitten på juli. Sedan är han iväg fyra veckor och kommer hem i början på augusti igen.
Egentligen skulle vi åkt iväg en vecka någon gång under sommarlovet men av olika anledningar blir det inte något av det. Min besvikelse var förstås stor men jag försöker tänka om och planera för att vi ska ha det så bra som möjligt trots allt. I stället för en utlandsvistelse har jag fått till i alla fall tre mindre avbrott som hela familjen ser fram emot.
Det är viktigt för mig att ge barnen ett sommarlov med tid att bara få vara. Jag vet att det inte är lätt att fylla dagarna och det är sannerligen omtumlande att vara själv i flera veckor hemma med små som inte alltid nöjer sig med att leka själva men inte heller är stora nog att ta sig ut på äventyr helt på egna ben.
Tips till sommarlovsdagar utan sjömannen
Var snäll mot dig själv: Det är ett stort lass att dra att rodda både barn och hem på en gång när det är sommarlov. Jag försöker tänka att jag ska vara snäll mot mig själv och inte sätta för höga krav på mig själv. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort men många kvällar får helt enkelt disken stå och tvätten får hänga kvar på torkstället när jag släcker lampan.
Gör det inte för svårt: Frukost, fruktstund, mellis, lunch och middag. Vissa dagar känns det som om jag inte gör något annat än funderar på vad vi ska äta och vad som behöver fyllas på hemma. Bunkra upp med sådant som barnen faktiskt äter och som går snabbt och lätt att fixa. Här hemma fyller jag på med färdiga pannkakor i frysen, delikatessköttbullar, fiskpinnar, wienerkorv med bröd, pinsabröd och goda pålägg. Mackor räknas också som middag.
Ha en lista med idéer: När barnen är på dåligt humör eller jag själv känner mig sprickfärdig brukar jag ha en liten lista liggandes eller också har jag en pågående anteckning i mobilen med saker vi kan hitta på. Vissa dagar räcker det att komma ut i trädgården medan andra kräver ett större avbrott för sinnesfridens skull.
Om du också är ensam i perioder eller helt och hållet med småbarn får du gärna dela med dig av dina bästa tips för att sommarlovsdagar ska flyta på så harmoniskt som möjligt. Eller vill du läsa mer om mina tankar och idéer?
Jag vet att jag inte är ensam om att inte hinna med att ha koll på alla lådor och skåp hemma. Nu anser jag mig vara en tämligen lugn person men inombords stormar det när jag inte har ordning och reda på våra pinaler. Jag vill naturligtvis få rätsida på det för att ha ett hem som ger mig lugn och inre frid men det är så rysligt svårt att hinna med det med två småbarn – som jag dessutom är själv med i perioder.
Här är det också knepigt när mannen är borta och sedan hemma. Han vill gärna ha ordning, precis som jag, medan vi fungerar olika i hur vi ska nå dit. Jag vill ta mig tid och gå igenom utan att känna mig stressad över resten av dagen som ska rulla på med allt var det innebär. Ärligt talat är orken inte där alltid heller när väl tiden finns.
Jag har kommit fram till att jag allra helst ”jobbar” på detta när jag är själv och han är till sjöss. Då får jag chansen att rensa/spara/sälja som jag vill. En del av mig vill minska på saker i överflöd och en del vill jag byta ut mot bättre, mer hållbara alternativ, som vi ska kunna ha länge.
För en tid sedan läste jag på Underbara Claras blogg om att städa en kvart om dagen. Det vill säga städa 15 minuter som inte är en del av det där vanliga dagliga underhållet. Nu har jag tänkt att jag ska försöka anamma det här. Få mer struktur bit för bit hemma. Förhoppningsvis med en ordning som håller i längden.
Denna regniga tisdag tog jag mig an två lådor i köket som får mig att blunda när jag öppnar dem. En med nappflaskor, gamla vattenflaskor och andra utflyktsmuggar. Nu åkte allt ut som inte används men tar plats och barnens nya matlådor fick äntligen en plats. Lådan ovan är halvklar eftersom den innehåller två lådor i en. ”Medicinlådan” fick sig en omgång och jag rensade ut utgången medicin och annat småkrafs som bara har landat där. Medicinen lämnar jag in till ett apotek nästa gång jag kör ärenden.
Konsten med metoden ligger väl också lite i att hålla sig till en kvart och inte mer. För då blir det för stort, för jobbigt. Femton minuter går att undvara nästan varje dag. Jag läste också att det svåraste är att börja men redan efter två minuter släpper det. Det ligger nog något i det.
Så, nu är jag motiverad efter dagens bragd. Nu ska jag bara fortsätta – en kvart om dagen. Kanske blir det lite lättare att andas hemma om jag lyckas göra det till en vana medan jag blundar för vardagens kaos. Frågan är vad jag ska ta mig an i morgon?
Vips är det måndag igen och helgen blev både som planerat – och inte. Jag känner mig obarmhärtigt trött efter två intensiva dagar. I lördags var båda barnen otroligt taggade på bio som jag lovat. Visserligen var jag nog själv något för optimistisk och tänkte att det skulle gå smidigt men i själva verket blev det lite av ett maraton för min del.
Vi körde på några ärenden och handlade först på morgonen, hem och åt snabbt lunch och iväg igen. Lilo och Stitch började nämligen klockan två och vi behövde hämta ut biljetter en halvtimme innan. Under biobesöket hann vi gå på toaletten cirka tre gånger, äta upp choklad, spilla popcorn, en somnade och en ställde 10 000 frågor filmen igenom. När det hela var slut var båda barnen överens om att det var en jättebra film.
Det ljuva morgonljuset innan regnet tog över igen.
Vi gick upp till farmor och fikade och tog en sväng bort till lekplatsen. En surade när vi skulle hem och efter mycket gnäll, gnöl och gny kom vi fram till bilen. Ännu en nattning som inte slutade förrän halv tio lämnade mig utmattad på soffan när dagen var över.
Söndagen inleddes med en liten som vaknade på fel sida redan vid femsnåret på morgonen. Alldeles för tidigt för mig och tack och lov kunde vi somna om till strax efter sex. Sedan fick jag några gosiga kramar och grattis på Mors dag av barnen. Ett litet nagellack, en fin teckning prydd med ”juveler” och ett par egenpärlade örhängen som ska fästas med helt vanlig tejp på örsnibbarna fick jag också. Då blir jag inte annat än varm inombords.
Jag och Embla tog fram lite akvarellfärg och knåpade ihop kort till farmor och mormor.
När klockan var åtta hade vi varit vakna en livstid och vi började göra oss redo för storasysters våruppvisning med gymnastiken. Packade lite snacks och fixade håret, naturligtvis med så mycket glitter som möjligt. Vi tog oss genom ösregn till träningshallen och väntade med spänning på att det hela skulle börja. Kände mig stolt som bara den och blank i ögonen när min fina tjej visade vad hon kunde med sina kompisar på golvet.
Vi bjöd med mormor på en rekordsnabb fika på grund av bristande tålamod (det vill säga två små som tyckte fikan var över när muffins och maräng var i magen) också eftersom det var Mors dag. Sedan åt vi kvällsmat hos mormor och morfar men körde hem tidigt för jag var helt slut. Jag råkade somna när jag nattade lillebror och sedan med storasyster också och sista gången i soffan. Då gav jag upp och släckte för natten.
Den här veckan är kort på förskolan och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på när det är ledigt torsdag till söndag. Å andra sidan är det ganska skönt att det inte är så mycket inplanerat med tanke på hur mycket som hände förra veckan. Förhoppningsvis får jag lite utrymme att fylla på med energi någon gång mellan varven.
På onsdag har sjömannen varit iväg i två veckor och vi kan säga att det är nerförsbacke eftersom vi är halvvägs till att han kommer hem igen.
Torsdagen var en sådan dag som bara kom och gick. Vaknade och skickade barnen till förskolan. Jobbade och försökte blunda för smutsig disk och tvättberg på torkställning som jag inte orkade engagera mig i. Åkte till förskolan för utvecklingssamtal som kändes fint och skönt i magen efteråt. Hämtade barnen och körde hem. Det var en allmänt regnig och blåsig dag som liksom bara flöt.
Kanske den enda hörnan som är städad hemma just nu?
Vi kom hem och landade. Storasyster spelade lite tv-spel och jag lekte med lillebror. Vi spelade spel och målade. Vips var det dags för mat. Rotade i frysen och kylen efter rester. Slängde barnen i badkaret med sista biten badskumsbomb och rullade ut träningsmattan och körde ett snabbt pass medan hela badrummet blev ett blött inferno framför mina ögon och Dolly Style dunkade i bakgrunden.
Efter lite barnprogram och sagostund gick läggningen tack och lov ganska fort och jag själv somnade till sist på soffan. Släpade mig till sovrummet och läste några sidor i Mitt namn är Lucy Barton innan ögonen gick i kors. En helt vanlig torsdag, helt enkelt.
Nu är det däremot fredag och det känns skönt. Skickade barnen till förskolan igen och tog en runda i trädgården i regnet. Dahliorna växer sakta men säkert och mina rosenskäror börjar gro. Känns så härligt att gå omkring i allt det gröna som spirar. Passade på att köra förbi tältet med lokalodlade blommor häromdagen och köpte med några pelargoner. Kan en ha för många? Nu är allt det bästa framför oss!
Efter förskolan ska lillebror till farmor och storasyster till gymnastiken för sista träningen inför sin våruppvisning. Jag ska passa på att fixa ett par ärenden den timmen och sedan samlas vi hos farmor för att äta tacos och lite mys för att fira in helgen.
Vaknade och kände mig på gång i dag men det vände igen och nu känner mig skör. Funderar ändå på fem små saker som gör att jag känner mig bättre till mods trots den vemodiga blåsten i mitt inre.
Min stolta tjej som åker på sin allra första riktiga utflykt med matsäck med förskolan.
Ett samtal som hjälper till med insikter om mig själv.
En stund i tystnad innan hämtning på förskolan.
Inspiration till vilka fler blommor som ska få pryda uteplatsen. Förutom slingerkrassen och den vita klockrankan som redan är planterade tänker jag mig lavendel och vit pelargon. Möjligtvis hortensia?
En eftermiddag hemma med barnen utan några ”måsten”. Dagen får bli som den blir.
Ja, ungefär så. Hela jag känner mig lite ömtålig och jag försöker bara vila i det som är och låta det vara.
