I måndags var förskolan stängd på grund av studiedag. Jag tänkte att jag skulle ha en mysig dag med barnen. Åka till biblioteket och jobba där medan barnen kunde låna nya böcker och rita. Tji fick jag. Samarbetet mellan oss var obefintligt och det dröjde inte länge innan vi fick åka hem igen.
Det var en dag som var ett enda kaos och jag ramlade ihop i tårar i soffan till sist. Först då, när orken inte längre fanns, kom barnen med små kramar. Och vi kramades, länge. Tog nya andetag och fortsatte.
I går var det en ny dag, tack och lov. Efter jobb och förskola körde vi en snabb mellis och ombyte hemma. Sedan rullade vi till gymnastiken. Farmor ville hämta så jag och lillebror åkte och köpte blommor, som förhoppningsvis kommer ner i en kruka utanför ytterdörren innan veckan är slut. Sedan handlade vi lite frukost och annat som behövde fyllas på hemma.
Solen sken och jag ville så gärna passa på att vara ute och plantera men klockan var så mycket att det var dags att fixa kvällsmat och tappa upp ett bad till lillebror. Kort därpå kom storasyster och farmor också hem. Eftersom jag var trött fick det bli köttbullar och makaroner till stora och korv med bröd till lillebror.
Det blev en lugn och skön kväll när farmor åkte. Minstingen tittade på Dumma Mej 3. Stora satt och pärlade armband. Vi landade i en säng och läste en nylånad biblioteksbok. Det dröjde inte länge förrän båda snarkade gott och jag kunde bära över storasyster till sin egen säng.
Unnade mig en lång dusch och la mig på soffan. Naturligtvis somnade jag också efter en kort stund och vaknade upp halv elva. Borstade tänderna och masade mig till sängs.
Mellan allt det där hann jag också (äntligen!) beställa en fåtölj. Vi möblerade om för en tid sedan för att skapa två rum i ett i vardagsrummet. Tanken är att det ska vara en läs- och musikhalva och en tv-halva i samma rum. Efter många om och men och velande där vi inte riktigt kommit överens föll lotten på en N701-fåtölj i brunt skinn från Ethnicraft. Jag hoppas att den ska passa fint när den väl kommer på plats.
Jag har spanat på Blocket och auktioner i veckor men tycker ofta att fåtöljerna som lockar med design och modell är i för risigt skick. Nu håller jag tummarna att vi har valt rätt!
Nu fortsätter även denna onsdag och i eftermiddag är det dags för barnen att klippa håret. Lillebror ser knappt något och är jämt varm under sin kalufs och behöver bli av med lite av det (även om jag är väldigt förtjust i svallet) och storasyster suktar efter Elsa-långt hår och ska minsann bara klippa topparna säger hon.
Helgen var intensiv, och här sitter jag nu och känner mig dimmig i huvudet.
I lördags åkte barnen och tittade på gamla traktorer med mormor och morfar i nästan två timmar, men det var inte allt.
Morgonen gick åt till frukost och förberedelser. Vi körde iväg, jag lämnade barnen, åkte hem igen, packade in presenter, jag sminkade mig, slängde in en tvätt, packade finkläder till lillebror och körde tillbaka till mormor och morfar. Lunchade på en kvart, bytte om, körde och lämnade storasyster hos farmor, körde vidare med lillebror till kalas, tillbaka från kalaset, träffade mannens lillebror som snart åker till Australien, åt pizza och till sist hem.
En lördag med andan i halsen.
På söndagen var vi uppe vid sju. Frukost och sedan körde vi till gymnastiken klockan åtta. Tröttheten åt upp mig redan då. Hem igen, en och en halv timme senare. Jag försökte plocka småhögar men blev avbruten. Gjorde storasyster redo för kalas, fixade lunch och lillebror blev hämtad av mormor och morfar.
Kände tårar av utmattning bakom ögonlocken. Ler ändå, kramar, vinkar.
Sminkade mig och slängde upp håret i en knut. Körde till nästa kalas. Fullt ös. Kände mig helt utzoomad och försökte konversera utan att verka frånvarande. Sms trillade in – mormor och morfar körde hemåt med lillebror. Packade ihop och tackade för oss, sedan åkte vi hem.
Fick en sovande lillebror i händerna kvart över fem. Klädde av honom och lade honom i sängen. Hoppas han sover till sex på morgonen i alla fall. Tog en efterlängtad dusch. Landade i soffan med storasyster en stund innan sovdags. Läste Pelle Svanslös och efter en stund sov även hon. Och nästan jag. Såg första avsnittet av Nordisk Design – En kärlekshistoria. Väldigt intressant och inspirerande. Sedan gick ögonen i kors och jag la mig halv tio.
I morse vaknade minstingen strax innan sex. Vi gick upp en kort stund senare. Storasyster vaknade och dagen var i gång. Förskolan är stängd på grund av studiedag. Jag försöker jobba, kör till biblioteket och hem igen. Vi åt korv med bröd till lunch. Känner mig helt dränerad. Solen skiner och nu ska vi snart försöka ta oss ut.
Vi har knappt kommit halvvägs tills sjömannen kommer hem. Jag känner mig som om jag är i ett vakuum. Allt går i ett. Hjärtat slår snabbare än benen hinner med.
Jag kämpar med stress och ångest. De senaste dagarna har det liksom varit extra av den varan och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag har varit själv i en vecka nu med allt vad det innebär.
Just nu känns det som om mitt hjärta är gjort av porslin och jag lyckas inte få känslan att släppa. Den som hugger konstant i bröstet. Som gör att det känns som om jag går sönder inombords.
Jag försöker andas, promenera, springa, vila och blunda för stöket hemma (som pockar på min uppmärksamhet för det är ingen annan som tar hand om tvätt, disk, dammråttor och sopor.)
Jag vill gärna se det fina i livet och vardagen.
Inte missa morgonljuset i sovrummet.
Sitta med barnen som ännu ropar att jag ska se film med dem på kvällen.
Försöka känna andetagen i höstregnet.
Uppmärksamma skiftet mellan årstider.
Baka kanelbullar.
Äta middag tillsammans.
Lyssna på barnens tokigheter.
Allt det där.
Ångest har varit en del av mitt liv sedan jag var tonåring och hur jag än försöker bli kvitt den biter den sig fast. Jag försöker lära mig leva med den, sida vid sida. Stressen är väl det som är mest svårt att balansera. I alla fall nu när den har fått grepp om mig.
Jag försöker vara mjuk och tålmodig. Kämpar i det tysta. Nu när jag visar mig ömtålig är jag rädd att stöta på något hårt. Jag tänker att jag inte är ensam. Kanske är det någon annan som känner något liknande. Som behöver få veta att den inte är ensam om trycket över bröstkorgen och att det kan kännas svårt att andas.
Så nu övar jag på att vara varsam med mig själv när jag är skör. För ett porslinshjärta kan hålla länge om det hålls i en öm famn.
Gårdagen gick i ett. När jag hämtade barnen på förskolan körde vi raka vägen för att hämta bilen som varit på service. Givetvis visar det sig att vattenpumpen läcker och jag är själv med båda barnen. Tack och lov täcker garantin det och nu väntar jag på att boka en ett nytt besök. Det känns som om det alltid är något sådant som händer precis när sjömannen har åkt iväg.
Jag packade in mina sjövilda barn i bilen och vi körde till Nisses Konditori för lite fika eftersom vi inte hann mellis hemma. Det är ett himla mysigt konditori och det är som att kliva bakåt i tiden när klockan plingar i entrén.
Barnen valde varsin bulle med pålägg och något sött. Lillebror hade siktet inställt på en rosa macaron och storasyster en chokladbollsklubba med färgat pärlsocker. Själv tog jag en enorm krämbulle med socker, mums!
När tallrikarna var tomma körde vi vidare mot mataffären och köpte ny frukt och önskemål om hamburgare till middag infriades. Det var ungefär det jag själv orkade.
Kom hem till kaos. Jag stekte snabbt hamburgare med äppelklyftor och gurkskivor sidan om. Mätta och belåtna var det som vanligt dags för dusch, pyjamas och lite tv.
Sedan sagostund och släckning. Jag somnade hos storasyster och vaknade med ett ryck 22.30. Trodde inte mina ögon i yrvaket och sömndrucket tillstånd. Hoppade själv i säng men hade svårt att somna om.
Vaknade till fredag och förhoppningen om en lugn morgon byttes mot gråt över en frukostbulle. Till sist fick även lillebror i sig något i magen och vi kunde susa iväg till förskolan precis i tid.
Kom hem och satte klockan på fem minuter. Tog mig an hallen. Ordnade skorna från huller om buller på golvet till hyllan och plockade undan det som fått rötter på golvet.
Klockan larmade och jag körde fem minuter till. Dammsög hela hallen. Rensade hatthyllan. Satte i gång en tvätt.
Fem minuter till att sätta undan saker på rätt plats.
Så väldigt skönt ändå. Efter den kvarten började jag jobba. Körde på tills koncentrationen började tryta och jag pausade för att gå ut och köra ett träningspass. Andra passet på första nivån med en minut extra löpning. Det kom enstaka regndroppar och luften kändes härlig att andas in. När jag promenerade sista biten hem började åskan mullra och nu en dusch senare är jag redo för helg.
Jag har inte något inskrivet i kalendern mer än gymnastik på söndag på morgonen. Ser fram emot att det är blankt i övrigt och vi får helt enkelt se vad vi hittar på.
När jag vaknade i tisdags var jag ensam med barnen igen. Det kändes som om dagen flöt på oerhört sakta. Jag var lite som i en dimma. En känsla av trötthet och grus i ögonen. Jag flåsade mig fram och liksom orkade ingenting. En hemsk känsla inombords.
Jag ser mig i spegeln och tittar i garderoben. Det var lite som ett uppvaknande. Jag vill inte må så här fysiskt och känna så här i min kropp. Och runt om mig ser jag hur saker inte kommer i ordning. Ett konstant kaos och förvirring.
Vem kan göra något åt situationen? Bara jag.
Det spelar ingen roll hur mycket jag vrider ut och in på mig själv. Jag står som en kärleksfull och stöttande pelare åt min man och som en ömmande mamma för mina barn. Nu måste jag börja ta bättre hand om mig själv också. Det är jag skyldig både mig själv och min familj. För om jag är 35 år och så här trött, hur blir det då när jag är 65?
Sagt och gjort. När jag vaknade i går gjorde jag det med en annan energi. Jag gick upp med lillebror och satte på en film. Tog en ingefärashot och började fixa frukost. Fick iväg barnen till skolan med siktet inställt på en produktiv dag.
Satte klockan på fem minuter och började tömma vårt sovrum. De senaste veckorna har det blivit någon märklig avlastningszon med allt från godispåsar till ballonger, rena ovikta kläder, viktiga papper, teckningar, min mans musikutrustning som väntar på en ny möbel och så vidare.
Jag började med att bara få ut prick allt som inte ska vara i sovrummet. Slet av sängkläder och tvättade både kuddar och täcke.
Timern gick och jag körde fem minuter till.
Tömde vidare och la ut allting på golvet i vardagsrummet. Hämtade dammsugaren och tog ner gardinstången som blivit hem till ett antal spindlar under sommaren. Dammet yrde från element och vips ringde klockan igen.
Körde fem minuter till.
Efter en kvart såg det ut som vi skulle flytta från sovrummet. En sådan skön känsla. Sedan kunde jag jobba och fokusera vid datorn mycket bättre. Jag hade gjort något.
Passade faktiskt också på att beställa ett par nya jeans i en mellanblå tvätt med smala ben och hög midja som jag har spanat in ett tag. För jag behöver ta tag i min garderob. Det får bli ett annat inlägg med tankar kring den.
Jag hann med en hel del och kände hur huvudet och kroppen behövde en paus.
Min vän har tipsat om en app som heter ”Start Running” så jag laddade ner den. Svidade om till mina gamla träningskläder (som mest legat i lådan senaste sex åren) och gav mig ut. En jättebra app om du vill komma i gång försiktigt – utan att skrämma dig själv.
Nivå 1 på 20 minuter. Börjar med fem minuters promenad som följs av löpning i en minut varvat med en minuts gång. Sista fem minuterna är det promenad igen. En lagom start för mig som knappt tränat sedan vår äldsta föddes sommaren 2019.
Duschade och jobbade vidare innan det var dags för hämtning på förskolan. Jag och barnen körde raka vägen till Plantagen och botaniserade bland växterna. På jakt efter något som kan planteras utanför ett smalt fönster där vi nu ser grannens garagevägg.
Siktade på vintergrönt och kom hem med en mindre buxbom och ett ”gräs” som jag tycker är himla fint tillsammans. Sedan tänker jag bygga ut rabatten med vipphortensia och något högre baktill längre fram. Vad vet jag inte än. Det får helt enkelt växa fram med tiden. Nu är fokus på att börja.
Hann röja lite högt gräs och plocka några ogräs medan barnen cyklade utanför och vips var det dags att hitta på något att äta och börja med kvällsrutinen.
Efter dusch tittade vi på Dumma Mej 4 som barnen tycker är himla rolig. Sedan läste jag vidare i Klas Klättermus för lillebror och första boken om Pelle Svanslös för äldsta. Lässtunderna är något av mitt bästa på dagen. En lugn och skön stund tillsammans.
När båda hade somnat var klockan nästan nio och jag fick snabbt stoppa i och sätta i gång diskmaskinen. Resten av köket är fortfarande kaos men det får bli kvällens projekt.
Helgen har gått i ett. På lördagen skulle vi hinna med både dop och kalas. Vi började göra oss fina på förmiddagen, packade presenter och skrev kort. Susade iväg lagom till dopet som började klockan 12.00. Barnen lekte och vi åt både lunch och god fika efteråt medan vi firade våra vänners dotter. På eftermiddagen åkte vi vidare till mina föräldrar och hade lite födelsedagsmiddag för pappa som fyllde år. Vid sjusnåret märkte vi att barnen var väldigt trötta efter en lång dag och rullade hemåt.
Söndagen var minst lika fullspäckad. Först gymnastik på morgonen för vår äldsta och sedan kom min mans mormor och hennes man för att dricka kaffe. Snabbt iväg mot kalas för klasskompis för storasyster och mig medan sjömannen och lillebror gick på bio under tiden. Sedan möttes vi hos svärmor för födelsedagsmiddag för att fira henne. Kvällen kom och vi landade mjukt i soffan.
I går var det måndag och en ny vecka. Barnen var på förskolan och vi började förbereda för sjömannens avfärd. Vi hade en lugn eftermiddag hemma efter skolan. Som vanligt förberedde sjömannen saker som att rensa avlopp, fixa filter i luftpumpen, klippte gräset och annat så att jag inte behöver tänka på det när han är iväg.
Vi har haft lite mer än fyra veckor tillsammans den här gången och vi har hunnit med en hel del. Det har varit mysigt och jag kan blicka tillbaka på tiden med en varm känsla inombords.
Barnen tycker att det är jobbigt när det är dags att säga hej då för den här gången. Framför allt vår äldsta som tycker att det är orättvist. Jag förstår henne. Samtidigt är han en sådan fin och närvarande pappa som verkligen ÄR med barnen – leker, läser, bygger lego, ser på film och mycket mer när han är hemma. Och jag tycker att, mitt i det tårfyllda, får det lov att vara så. För känslan är orättvis för att han är just en sådan pappa som hon vill ha hos sig jämt. En pappa som är svår att säga hej då till och det finns något underbart i det också.
Mitt i natten tog han sin väska, pussade oss alla på pannan i sömndrucket tillstånd och sa vi ses snart igen. Just nu är han uppe i luften. På väg över Atlanten igen. Jag är tacksam för den här hemmaturen, stolt över att han ska göra sin första törn som chief och ser fram emot att han kommer hem till höstmys i oktober igen.
Det fina med dagar och helger som dessa är att jag påminns om hur livet kan rusa omkring oss – men också hur mycket kärlek som finns där och omfamnar oss.
Barnen vaknade med ett härligt humör. Jag själv har inte sovit speciellt bra. En ångestfylld känsla låg och pyrde över bröstet nästan hela natten. Det kanske mest frustrerande är inte det i sig utan att jag inte vet varför. Utanför fönstret hängde tunga gråa moln och när vi rullade mot förskolan började dropparna till sist falla mot marken.
Jag lämnade barnen och körde hem. Kände mig tung inombords. Ser saker runt om mig här hemma som jag vill ta tag i. Rensa, ordna, byta ut. I stället struntar jag i det och försöker skaka av mig känslan. Försöker inte låta det dra ner mig. Kanske är det en djup avgrund av att då och då fastna i att jämföra sig. När andra verkar känna sig själv så väl, gör ”rätt” jämt och har en särskild fingertoppskänsla? När jag inte duger?
Jag kan inte fokusera. Tankarna vandrar som en explosion. Behöver komma ut. Drog på stövlarna och svepte regnjackan om mig. Promenerade sakta bort till kohagen. Plockade små äpplen. Gick tillbaka till fårhagen. Blev välkomnad av fåren som glatt glufsade i sig frukten.
Andades djupt och betraktade hur regndropparna fick löven runt omkring att dansa. Såg hur det porlade från stuprännorna. Försöker hitta och se det fina i det ofärdiga. Det slitna som omger mig, det som andra har tipptopp hos sig. Lät Bon Iver ljuda i hörlurarna. Kände mig till sist lite lättare och kunde gå in igen.
Nu har halva dagen gått. Jag vill njuta av att det är fredag men det känns som jag inte får något gjort när sinnet inte tar sig vidare från ett träsk. Snart ska barnen hämtas från förskolan och jag hoppas för allt i världen att det blir en lugn eftermiddag och kväll. Å andra sidan är det skönt att få fokusera på något annat för det ska fixas mellis, handlas bukett inför morgondagens kalas och pizza ska bakas.
Tänker att jag ska vara snäll mot mig själv men dagar som dessa upptäcker jag gång på gång hur svårt det är.
Jag vaknade med en ganska behaglig känsla i kroppen. Det sker nämligen någon form av förflyttning nattetid för det mesta. Nu har storasyster börjat hämta pappa mitt i natten igen och lillebror kommer in till mig och snurrar in sig så nära det bara går. Sömnen är med andra ord inte den bästa men ändå bättre än på länge.
Jag försöker komma i gång med att röra på mig lite mer och när solen sken så inbjudande bestämde jag mig för en paus och en promenad. Satte i hörlurarna med det senaste avsnittet av Dumma Människor. Det doftade ljuvligt i luften av värme och sensommar. Trollsländorna dansade framför mig och jag kände hur jag njöt av precis allt runt omkring. Gick till och med förbi en familj med rådjur som snabbt studsade iväg när jag kom trampade på grusvägen.
Havet har alltid varit viktigt för mig. När jag var liten cyklade jag ofta ner till bänken vid badplatsen på kvällen, ”min tankeplats”. Där satt jag ensam och tittade ut. Funderade på stort och smått. Ibland gick jag till hamnen. Vid havet hämtar jag fortfarande lite lugn när det inre känns stormigt.
Helgen närmar sig och i morgon kommer svärmor och sjömannens lillebror på middag. Hans bror har önskat pizza så jag slår väl till och bakar ihop en deg som får jäsa under morgondagen. På lördag och söndag vankas det dop och vi ska fira min pappa och svärmor. Vår stora ska på kalas hos klasskompis och det är gymnastikträning. Allt ska hinnas med och förhoppningsvis lite andrum däremellan.
Hoppas att du också andas in det sista av sommaren och njuter av solen. Kram!
Nu känns det ändå som om att något händer i luften. Morgonen är inte lika ljummen som tidigare och varje gång vi går ut i trädgården ligger fler löv på marken. Sommarens blommor blir allt tröttare. Fåglarna kvittrar vackert än och altandörren kan stå på glänt. Solen värmer fingrarna som springer över tangenterna vid fönstret. Fåren rör sig sakta i hagen och njuter av lugnet.
Jag tar in skiftet som sker. Samlar tankarna inför hösten. Försöker fundera på vad jag vill göra med min nya årstid och inte bara låta den passera obemärkt. Några saker jag vill få med i livet kommande månader. Inga krav utan mer som en önskelista för själen.
Framkalla fotografier och sätta i album
Jag tittade igenom sommarens bilder och små filmer på mobilen igår när jag hade en kvart för mig själv. Insåg då att jag måste fortsätta med förra årets album. Jag ligger efter med framkallningen, något jag inte tror att jag är ensam om. Innan sommarens intåg hann jag med första halvan av förra året. I höst vill jag försöka hinna den andra halvan av 2024. Och i vinter första halvan av 2025. Få in i album och sätta i bokhyllan. Nästa år ska jag jobba mig bakåt för jag vill ha foton från 2019 när vi gifte oss och vår äldsta föddes i fysiskt format. Det är något speciellt härligt med att bläddra i album.
Köpa ny fransk rökelse och göra mysigt
Förra hösten slog jag till och köpte en vacker handgjord rökelsehållare och ett paket rökelse med doften Atelier de Balthaus från Astier de Villatte. Nu är det snart ett år sedan och jag tror det ligger en halv pinne kvar i asken. Sjömannen tyckte först att det var en märklig sak att köpa men under hela hösten, vintern och tidig vår har han tänt rökelse lika flitigt som jag. Barnen har också tyckt att det har varit himla mysigt och bett om att vi ska tända en pinne när mörkret lägger sig. Frågan är vilken doft som flyttar hem och sätter sin prägel på den här hösten? Sedan kan det hända att jag unnar mig ett fransk doftljus också från Diptyque. En liten variant till sovrummet när jag är ensam om kvällarna och vill ha en lugn stund när barnen har somnat.
Sortera barnens garderob inför säsongen
Än så länge är det shorts och barbent som gäller när barnen susar iväg till förskolan men sakta men säkert är det dags att se över vad som har blivit för litet och vad det börjar bli för kallt för. När barnens kläder och skor blir för små ser jag det alltid som en påminnelse att mina hjärtan verkligen, bokstavligt talat, växer framför ögonen på mig. Något som gör att jag stannar upp lite extra varje säsong när vi går igenom garderoben för att se vad som behövs.
Lugna och sköna eftermiddagar
Jag vill försöka hinna med att skapa lugna och sköna eftermiddagsrutiner när vädret börjar bli ruskigare. Tända ljus och ha en värmande mellis efter förskolan. Försöka varva ner och känna att timmarna får lov att flyta med sagor, lek och pyssel.
Baka kanelbullar och prova en ny soppa
Jag gör i princip aldrig soppor och grytor när det är sommar. Det är för mäktigt för mig men nu kan jag verkligen se fram emot att få prova något nytt – en soppa jag aldrig har gjort tidigare och svänga ihop ett storkok med bouef bourguignon med potatismos. Sedan får jag givetvis inte glömma kanelbullar när det blir oktober – Leila Lindholms recept är det jag brukar använda mig av, gärna med extra fyllning.
En bok jag vill läsa
Jag älskade att läsa när jag var liten. Kitty-böckerna var min favorit och jag letade alltid på loppisar och marknader efter en ny spännande titel. Med åren tappade jag läslusten och kanske är mobilen boven i dramat. I höst ska jag försöka ge mig på att läsa en ny bok, Innan kaffe kallnar, som sjömannen köpte och tänkte att jag nog gillar bättre än han själv.
En plats jag vill besöka innan vintern
Vi försöker åka till Gotland en gång om året och hälsa på sjömannens bror med familj. Det här året har vi inte hunnit dit i sommar och jag hoppas att vi får chansen att åka dit ett par dagar på höstlovet. Som tur är får vi låna deras stuga och jag ser framför mig hur vi tänder brasan, står och betraktar havet, andas in och ut och får umgås och mysa, allihop tillsammans.
Några mjuka tankar att luta sig mot när jag lämnar sommaren bakom mig och välkomnar september med en kram.
Det är den 1 september. Jag känner mig som en ballong med pyspunka efter en intensiv augusti. Även om sommaren inte är över än och värmen hänger kvar, känner jag den krispiga luften på morgonkvisten. Hur mörkret lägger sig tidigare och hur löven börjar gulna och falla från träden.
Jag skriver här för mig och för min skull och jag hade någon slags förhoppning om att jag skulle hålla i gång även under sommarlovet. Juni kom och jag kände hur dagarna fick börja flyta in i varandra när semestern började. Juli kom som en mjuk vind mot min kind. Försökte njuta och ta med barnen till stranden så ofta som möjligt, vi gick på bio, åt glass i lass och tog en dag i taget.
Jag hade gjort mitt bästa att planera augusti i förväg för helgerna var fyllda till bredden hela månaden. Något jag sällan låter hända. Det visserligen också roliga saker det handlar om men också sådant som inte ger mig mycket tid för vila och återhämtning på hemmaplan. Nu när det hela är över är jag väldigt trött men också tacksam för en fin månad.
I början på augusti kom min sjöman hem igen efter nästan fem veckor på havet. Veckan därpå var det dags för vår äldsta att börja förskoleklass. En omtumlande känsla för oss alla. Lillebror började stora avdelningen på förskolan och jag blir återigen påmind om hur snabbt livet går. Jag hinner inte med och samtidigt försöker jag vara med och verkligen vara här med mina små.
Andra helgen i augusti åkte vi till Österlen. Vi bodde på otroliga Ekenäs Gård och firade min mamma som fyllt 60 år. För den som funderar på att boka Ekenäs Gård kan jag bara varmt rekommendera det. Här kunde vi verkligen känna lugnet och bara vara. Fantastiska miljöer och en härlig och inbjudande familjesvit för vår del. För att inte tala om deras lyxiga frukost.
Min syster och hennes sambo åkte hela vägen från Australien och mötte oss där. Det är alltid en ocean av känslor att få krama om henne igen efter så lång tid. Vi fikade och barnen kunde springa omkring lite planlöst. Sedan svidade vi om och gick till trädgården där familjen som driver Ekenäs Gård hade dukat upp en ljuvlig skaldjursbuffé. Vi satt länge i den varma sommarkvällen tillsammans och tog vara på tiden.
Fick en liten godbit till frukost också.
Dagen därpå åkte vi till Svabesholm. Strosade mellan butikerna och åt lunch. Eftersom barnen hade spring i benen åkte vi vidare till Stenshuvuds Nationalpark kort därpå och promenerade ner till stranden. Vi badade och hade det skönt. Sedan tog vi oss tillbaka till Ekenäs Gård och bytte om för middag på Härden Matstudio. En fantastisk matupplevelse. Härden Matstudio är en ”hemma hos”-restaurang som drivs av ett par i deras hus, ett riktigt guldkorn om du vill äta något särskilt gott.
På söndagen rullade vi hemåt i sakta gemak för att göra oss redo inför måndagen. Efter jobb och förskola åkte vi till mina föräldrar för att fira min lillebrors födelsedag och min systers examen eftersom vi inte har möjlighet att fira henne på plats i Australien senare i år.
Veckan gick och vi försökte träffa min syster och hennes pojkvän så mycket vi kunde innan det var dags att säga farväl på fredagen. Som alltid är det lika vemodigt eftersom vi inte vet när vi ses igen. Det kan dröja ett år eller två och det är väl kanske främst det som är jobbigt med avskedet.
På lördagen packade vi bilen igen och körde mot Göteborg och Liseberg med barnen själva. Vi hade en himla rolig dag ihop och sov över på Grand Curiosa till barnens stora förtjusning. På söndagen fyllde vår stora tjej 6 år och vi firade med en hejdundrande frukostbuffé, lek på hotellet och sedan avfärd hemåt. Vi stannade på vägen och hälsade på vänner som har hunnit få två barn sedan vi sågs sist. Livet kommer emellan lite för länge ibland. Efter lek, bus, lunch och kaffe rullade vi vidare.
När vi till sist kom hem fick födelsedagsbarnet välja middag och efterrätt – tacos och glass med maränger, strössel och chokladsås. Och sex ljus i glassen förstås. Hon blev en rosa sparkcykel rikare och fick även en Harry Potter-bok, redo för höstens sagokvällar. Sedan var det dags för barnen att hoppa i säng och ladda inför en ny skolvecka.
Veckan som gick var det dags för förberedelser som hette duga. Storasyster ska firas med två kalas. På lördagen bjöd vi in några av våra närmaste på napolitansk pizza och chokladpavlova. Dagen därpå var det äntligen dags för barnkalas. Jag hade hyrt en hoppborg som jag skickade iväg sjömannen att hämta och jag dukade under äppelträdet och förberedde fiskdamm och pysselbord där tjejerna kunde pärla egna diadem. Vips kom gästerna och tio flickor hoppade loss, skapade diadem och fikade i sensommarsolen. Det blev en riktigt fin eftermiddag.
Nu är vi här, den 1 september, och jag kan blicka tillbaka och känna att augusti gav så mycket. Även om jag är helt slut och ser fram emot en lite lugnare höst kan jag uppskatta sommaren och alla dess ögonblick. Alla dagar har givetvis inte varit underbara – det har varit kiv och osämja, kylskåpsrens till middag och barn som smält till golvet av ”hur tråkigt allt är” också men jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle välja bort sommarlovsdagarna ändå.
Nu kan jag pysa ut det sista och andas in september.
Hoppas att du också har haft en ljuv sommar som har bjudit på många nya fina minnen. Kram!
