Till sjöss

Kalas, dop och avsked

9 september 2025 Inga kommentarer

Helgen har gått i ett. På lördagen skulle vi hinna med både dop och kalas. Vi började göra oss fina på förmiddagen, packade presenter och skrev kort. Susade iväg lagom till dopet som började klockan 12.00. Barnen lekte och vi åt både lunch och god fika efteråt medan vi firade våra vänners dotter. På eftermiddagen åkte vi vidare till mina föräldrar och hade lite födelsedagsmiddag för pappa som fyllde år. Vid sjusnåret märkte vi att barnen var väldigt trötta efter en lång dag och rullade hemåt.

Söndagen var minst lika fullspäckad. Först gymnastik på morgonen för vår äldsta och sedan kom min mans mormor och hennes man för att dricka kaffe. Snabbt iväg mot kalas för klasskompis för storasyster och mig medan sjömannen och lillebror gick på bio under tiden. Sedan möttes vi hos svärmor för födelsedagsmiddag för att fira henne. Kvällen kom och vi landade mjukt i soffan.

I går var det måndag och en ny vecka. Barnen var på förskolan och vi började förbereda för sjömannens avfärd. Vi hade en lugn eftermiddag hemma efter skolan. Som vanligt förberedde sjömannen saker som att rensa avlopp, fixa filter i luftpumpen, klippte gräset och annat så att jag inte behöver tänka på det när han är iväg.

Vi har haft lite mer än fyra veckor tillsammans den här gången och vi har hunnit med en hel del. Det har varit mysigt och jag kan blicka tillbaka på tiden med en varm känsla inombords.

Barnen tycker att det är jobbigt när det är dags att säga hej då för den här gången. Framför allt vår äldsta som tycker att det är orättvist. Jag förstår henne. Samtidigt är han en sådan fin och närvarande pappa som verkligen ÄR med barnen – leker, läser, bygger lego, ser på film och mycket mer när han är hemma. Och jag tycker att, mitt i det tårfyllda, får det lov att vara så. För känslan är orättvis för att han är just en sådan pappa som hon vill ha hos sig jämt. En pappa som är svår att säga hej då till och det finns något underbart i det också.

Mitt i natten tog han sin väska, pussade oss alla på pannan i sömndrucket tillstånd och sa vi ses snart igen. Just nu är han uppe i luften. På väg över Atlanten igen. Jag är tacksam för den här hemmaturen, stolt över att han ska göra sin första törn som chief och ser fram emot att han kommer hem till höstmys i oktober igen.

Det fina med dagar och helger som dessa är att jag påminns om hur livet kan rusa omkring oss – men också hur mycket kärlek som finns där och omfamnar oss.

Till sjöss

En vecka kvar till oss

4 juni 2025 Inga kommentarer

Nu är det prick en vecka kvar tills sjömannen kommer hem till oss igen. Det är fortfarande svårt för barnen att verkligen förstå det där med tiden han är borta. Vår stora tycker inte att han är borta särskilt länge säger hon – och det är ju skönt att hon känner så tycker jag. Vår yngsta verkar inte reflektera speciellt mycket över att pappa är borta fyra veckor och hemma fyra i stöten. Detta är visserligen första gången på länge det ”bara” är fyra veckor. Tidigare var det sex veckor under en längre period och det är faktiskt stor skillnad.

Jag ser fram emot att få ha hela familjen samlad igen under ett tak. Även om det alltid är en omställning för oss alla fyra – en familjemedlem ska hitta tillbaka till sin plats och vi andra ska släppa in. Oavsett hur mycket vi längtar efter varandra kan jag känna att det är svårt med övergången. Speciellt för att jag har haft ansvar för allt och kunnat göra saker på mitt sätt utan att kompromissa eller ta hänsyn till en annan vuxen människa i flera veckor.

Den här gången är det också lite annorlunda eftersom det inte bara är vanlig vardag som väntar när sjömannen är hemma. Nu blir det sommarlov och semester. Något jag verkligen suktar efter med både utflykter och lata dagar hemma.

I dag känner jag mig för övrigt mjuk, ömtålig och ofantligt trött. Det är som om hela kroppen har kämpat på och nu när nedräkningen börjar inför hemkomst gör ensamma veckor sig påminda. Alla nätter, tidiga morgnar, utbrott och diskussioner om huruvida pinnar ska följa med in, att bada eller inte bada, matstrejk och olyckor i sängar tar ut sin rätt.

Molnen är tunga på himlen utanför och i dag får det helt enkelt bara bli en lugn eftermiddag på hemmaplan.

Till sjöss

Med vind i seglet, igen

15 maj 2025 Inga kommentarer

I tisdags var det sista dagen hemma för sjömannen. Nu väntar fyra veckor ombord. Det är svårt att förklara känslan som alltid infinner sig just den där sista dagen – lite högtidlig, lite vemodig. En reflektion över vad som har hunnit hända under veckorna tillsammans och en påminnelse om hur snabbt livet rör sig.

Det ligger en särskild stämning i luften när resväskan kommer fram. Även barnen känner av det. När våra små äntligen somnade dukade vi upp ost, chark och andra godsaker. Vårt bästa, helt enkelt. En liten stund för oss själva i lugn och ro, bara vi två.

Strax efter fyra i morse kom taxin och körde honom mot flygplatsen. För mig är det med dubbla känslor när han åker. Fyra veckor av längtan börjar men också fyra veckor av kvällar där jag får vara med mig själv när barnen kommer till ro för natten. Tid att tänka, känna och vara. Tid jag behöver – för min egen skull.