Nathalie – Sjömansfrun

Att bära ett porslinshjärta

17 september 2025 Inga kommentarer

Jag kämpar med stress och ångest. De senaste dagarna har det liksom varit extra av den varan och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag har varit själv i en vecka nu med allt vad det innebär.

Just nu känns det som om mitt hjärta är gjort av porslin och jag lyckas inte få känslan att släppa. Den som hugger konstant i bröstet. Som gör att det känns som om jag går sönder inombords.

Jag försöker andas, promenera, springa, vila och blunda för stöket hemma (som pockar på min uppmärksamhet för det är ingen annan som tar hand om tvätt, disk, dammråttor och sopor.)

Jag vill gärna se det fina i livet och vardagen.

Inte missa morgonljuset i sovrummet.

Sitta med barnen som ännu ropar att jag ska se film med dem på kvällen.

Försöka känna andetagen i höstregnet.

Uppmärksamma skiftet mellan årstider.

Baka kanelbullar.

Äta middag tillsammans.

Lyssna på barnens tokigheter.

Allt det där.

Ångest har varit en del av mitt liv sedan jag var tonåring och hur jag än försöker bli kvitt den biter den sig fast. Jag försöker lära mig leva med den, sida vid sida. Stressen är väl det som är mest svårt att balansera. I alla fall nu när den har fått grepp om mig.

Jag försöker vara mjuk och tålmodig. Kämpar i det tysta. Nu när jag visar mig ömtålig är jag rädd att stöta på något hårt. Jag tänker att jag inte är ensam. Kanske är det någon annan som känner något liknande. Som behöver få veta att den inte är ensam om trycket över bröstkorgen och att det kan kännas svårt att andas.

Så nu övar jag på att vara varsam med mig själv när jag är skör. För ett porslinshjärta kan hålla länge om det hålls i en öm famn.

Nathalie

En dag att börja om

11 september 2025 Inga kommentarer

När jag vaknade i tisdags var jag ensam med barnen igen. Det kändes som om dagen flöt på oerhört sakta. Jag var lite som i en dimma. En känsla av trötthet och grus i ögonen. Jag flåsade mig fram och liksom orkade ingenting. En hemsk känsla inombords.

Jag ser mig i spegeln och tittar i garderoben. Det var lite som ett uppvaknande. Jag vill inte må så här fysiskt och känna så här i min kropp. Och runt om mig ser jag hur saker inte kommer i ordning. Ett konstant kaos och förvirring.

Vem kan göra något åt situationen? Bara jag.

Det spelar ingen roll hur mycket jag vrider ut och in på mig själv. Jag står som en kärleksfull och stöttande pelare åt min man och som en ömmande mamma för mina barn. Nu måste jag börja ta bättre hand om mig själv också. Det är jag skyldig både mig själv och min familj. För om jag är 35 år och så här trött, hur blir det då när jag är 65?

Sagt och gjort. När jag vaknade i går gjorde jag det med en annan energi. Jag gick upp med lillebror och satte på en film. Tog en ingefärashot och började fixa frukost. Fick iväg barnen till skolan med siktet inställt på en produktiv dag.

Satte klockan på fem minuter och började tömma vårt sovrum. De senaste veckorna har det blivit någon märklig avlastningszon med allt från godispåsar till ballonger, rena ovikta kläder, viktiga papper, teckningar, min mans musikutrustning som väntar på en ny möbel och så vidare.

Jag började med att bara få ut prick allt som inte ska vara i sovrummet. Slet av sängkläder och tvättade både kuddar och täcke.

Timern gick och jag körde fem minuter till.

Tömde vidare och la ut allting på golvet i vardagsrummet. Hämtade dammsugaren och tog ner gardinstången som blivit hem till ett antal spindlar under sommaren. Dammet yrde från element och vips ringde klockan igen.

Körde fem minuter till.

Efter en kvart såg det ut som vi skulle flytta från sovrummet. En sådan skön känsla. Sedan kunde jag jobba och fokusera vid datorn mycket bättre. Jag hade gjort något.

Passade faktiskt också på att beställa ett par nya jeans i en mellanblå tvätt med smala ben och hög midja som jag har spanat in ett tag. För jag behöver ta tag i min garderob. Det får bli ett annat inlägg med tankar kring den.

Jag hann med en hel del och kände hur huvudet och kroppen behövde en paus.

Min vän har tipsat om en app som heter ”Start Running” så jag laddade ner den. Svidade om till mina gamla träningskläder (som mest legat i lådan senaste sex åren) och gav mig ut. En jättebra app om du vill komma i gång försiktigt – utan att skrämma dig själv.

Nivå 1 på 20 minuter. Börjar med fem minuters promenad som följs av löpning i en minut varvat med en minuts gång. Sista fem minuterna är det promenad igen. En lagom start för mig som knappt tränat sedan vår äldsta föddes sommaren 2019.

Duschade och jobbade vidare innan det var dags för hämtning på förskolan. Jag och barnen körde raka vägen till Plantagen och botaniserade bland växterna. På jakt efter något som kan planteras utanför ett smalt fönster där vi nu ser grannens garagevägg.

Siktade på vintergrönt och kom hem med en mindre buxbom och ett ”gräs” som jag tycker är himla fint tillsammans. Sedan tänker jag bygga ut rabatten med vipphortensia och något högre baktill längre fram. Vad vet jag inte än. Det får helt enkelt växa fram med tiden. Nu är fokus på att börja.

Hann röja lite högt gräs och plocka några ogräs medan barnen cyklade utanför och vips var det dags att hitta på något att äta och börja med kvällsrutinen.

Efter dusch tittade vi på Dumma Mej 4 som barnen tycker är himla rolig. Sedan läste jag vidare i Klas Klättermus för lillebror och första boken om Pelle Svanslös för äldsta. Lässtunderna är något av mitt bästa på dagen. En lugn och skön stund tillsammans.

När båda hade somnat var klockan nästan nio och jag fick snabbt stoppa i och sätta i gång diskmaskinen. Resten av köket är fortfarande kaos men det får bli kvällens projekt.

Nathalie

En regntung fredag

5 september 2025 Inga kommentarer

Barnen vaknade med ett härligt humör. Jag själv har inte sovit speciellt bra. En ångestfylld känsla låg och pyrde över bröstet nästan hela natten. Det kanske mest frustrerande är inte det i sig utan att jag inte vet varför. Utanför fönstret hängde tunga gråa moln och när vi rullade mot förskolan började dropparna till sist falla mot marken.

Jag lämnade barnen och körde hem. Kände mig tung inombords. Ser saker runt om mig här hemma som jag vill ta tag i. Rensa, ordna, byta ut. I stället struntar jag i det och försöker skaka av mig känslan. Försöker inte låta det dra ner mig. Kanske är det en djup avgrund av att då och då fastna i att jämföra sig. När andra verkar känna sig själv så väl, gör ”rätt” jämt och har en särskild fingertoppskänsla? När jag inte duger?

Jag kan inte fokusera. Tankarna vandrar som en explosion. Behöver komma ut. Drog på stövlarna och svepte regnjackan om mig. Promenerade sakta bort till kohagen. Plockade små äpplen. Gick tillbaka till fårhagen. Blev välkomnad av fåren som glatt glufsade i sig frukten.

Andades djupt och betraktade hur regndropparna fick löven runt omkring att dansa. Såg hur det porlade från stuprännorna. Försöker hitta och se det fina i det ofärdiga. Det slitna som omger mig, det som andra har tipptopp hos sig. Lät Bon Iver ljuda i hörlurarna. Kände mig till sist lite lättare och kunde gå in igen.

Nu har halva dagen gått. Jag vill njuta av att det är fredag men det känns som jag inte får något gjort när sinnet inte tar sig vidare från ett träsk. Snart ska barnen hämtas från förskolan och jag hoppas för allt i världen att det blir en lugn eftermiddag och kväll. Å andra sidan är det skönt att få fokusera på något annat för det ska fixas mellis, handlas bukett inför morgondagens kalas och pizza ska bakas.

Tänker att jag ska vara snäll mot mig själv men dagar som dessa upptäcker jag gång på gång hur svårt det är.

Nathalie

Tankar inför hösten

3 september 2025 Inga kommentarer

Nu känns det ändå som om att något händer i luften. Morgonen är inte lika ljummen som tidigare och varje gång vi går ut i trädgården ligger fler löv på marken. Sommarens blommor blir allt tröttare. Fåglarna kvittrar vackert än och altandörren kan stå på glänt. Solen värmer fingrarna som springer över tangenterna vid fönstret. Fåren rör sig sakta i hagen och njuter av lugnet.

Jag tar in skiftet som sker. Samlar tankarna inför hösten. Försöker fundera på vad jag vill göra med min nya årstid och inte bara låta den passera obemärkt. Några saker jag vill få med i livet kommande månader. Inga krav utan mer som en önskelista för själen.

Framkalla fotografier och sätta i album

Jag tittade igenom sommarens bilder och små filmer på mobilen igår när jag hade en kvart för mig själv. Insåg då att jag måste fortsätta med förra årets album. Jag ligger efter med framkallningen, något jag inte tror att jag är ensam om. Innan sommarens intåg hann jag med första halvan av förra året. I höst vill jag försöka hinna den andra halvan av 2024. Och i vinter första halvan av 2025. Få in i album och sätta i bokhyllan. Nästa år ska jag jobba mig bakåt för jag vill ha foton från 2019 när vi gifte oss och vår äldsta föddes i fysiskt format. Det är något speciellt härligt med att bläddra i album.

Köpa ny fransk rökelse och göra mysigt

Förra hösten slog jag till och köpte en vacker handgjord rökelsehållare och ett paket rökelse med doften Atelier de Balthaus från Astier de Villatte. Nu är det snart ett år sedan och jag tror det ligger en halv pinne kvar i asken. Sjömannen tyckte först att det var en märklig sak att köpa men under hela hösten, vintern och tidig vår har han tänt rökelse lika flitigt som jag. Barnen har också tyckt att det har varit himla mysigt och bett om att vi ska tända en pinne när mörkret lägger sig. Frågan är vilken doft som flyttar hem och sätter sin prägel på den här hösten? Sedan kan det hända att jag unnar mig ett fransk doftljus också från Diptyque. En liten variant till sovrummet när jag är ensam om kvällarna och vill ha en lugn stund när barnen har somnat.

Sortera barnens garderob inför säsongen

Än så länge är det shorts och barbent som gäller när barnen susar iväg till förskolan men sakta men säkert är det dags att se över vad som har blivit för litet och vad det börjar bli för kallt för. När barnens kläder och skor blir för små ser jag det alltid som en påminnelse att mina hjärtan verkligen, bokstavligt talat, växer framför ögonen på mig. Något som gör att jag stannar upp lite extra varje säsong när vi går igenom garderoben för att se vad som behövs.

Lugna och sköna eftermiddagar

Jag vill försöka hinna med att skapa lugna och sköna eftermiddagsrutiner när vädret börjar bli ruskigare. Tända ljus och ha en värmande mellis efter förskolan. Försöka varva ner och känna att timmarna får lov att flyta med sagor, lek och pyssel.

Baka kanelbullar och prova en ny soppa

Jag gör i princip aldrig soppor och grytor när det är sommar. Det är för mäktigt för mig men nu kan jag verkligen se fram emot att få prova något nytt – en soppa jag aldrig har gjort tidigare och svänga ihop ett storkok med bouef bourguignon med potatismos. Sedan får jag givetvis inte glömma kanelbullar när det blir oktober – Leila Lindholms recept är det jag brukar använda mig av, gärna med extra fyllning.

En bok jag vill läsa

Jag älskade att läsa när jag var liten. Kitty-böckerna var min favorit och jag letade alltid på loppisar och marknader efter en ny spännande titel. Med åren tappade jag läslusten och kanske är mobilen boven i dramat. I höst ska jag försöka ge mig på att läsa en ny bok, Innan kaffe kallnar, som sjömannen köpte och tänkte att jag nog gillar bättre än han själv.

En plats jag vill besöka innan vintern

Vi försöker åka till Gotland en gång om året och hälsa på sjömannens bror med familj. Det här året har vi inte hunnit dit i sommar och jag hoppas att vi får chansen att åka dit ett par dagar på höstlovet. Som tur är får vi låna deras stuga och jag ser framför mig hur vi tänder brasan, står och betraktar havet, andas in och ut och får umgås och mysa, allihop tillsammans.

Några mjuka tankar att luta sig mot när jag lämnar sommaren bakom mig och välkomnar september med en kram.

Nathalie

Tiden springer ifrån oss – men vi springer med

5 juni 2025 Inga kommentarer

I dag vaknade jag till sommarsol och barn på glatt humör. Det ger mig definitivt en extra dos energi och jag hoppas att det här blir en fin dag. Morgonen flöt med allt från frukost till påklädning och lämning på förskolan. Medan vi var på väg tittade jag på mina små i backspegeln och kände tusen känslor samtidigt.

Nu står vi här inför ett stundande sommarlov om prick två veckor. En ”termin” är över och jag blir alldeles gråtmild. Hur intensiva och jobbiga dagar vi än tar oss igenom så gör vi det tillsammans. Jag ser hur min minsting plötsligt har blivit ganska stor och kan mycket själv. Och min äldsta som är så klok och eftertänksam.

En del av mig vill stanna tiden. Säga till mig själv att verkligen vara här och nu (och jag försöker verkligen!) med mina fina hjärtan som springer utanför kroppen bredvid mig. Det går så fort och jag är inte beredd. På samma gång är det omtumlande och omvälvande att få vara med på deras resa.

Jag ser hur barnen växer ur en version av sig själva och växer in i en ny. En del av mig sörjer att vi lägger undan för små kläder och att ingen av dem någonsin är så liten igen som nu och en del av mig gläds så åt att få se hur de klarar nya saker och vi kan gå vidare med spännande upptåg och samtal tillsammans.

I morse frågade min äldsta varför jag inte hade städat undan i köket efter middagen i går. Då frågade jag henne om hon hellre vill att jag står och diskar eller tittar på Bluey med dem och övar läsning? Hon tittade på mig och log innan hon sprang vidare till sitt rum. En ömsesidig förståelse om att vissa saker bara får vara. I alla fall just nu.

Kanske är det så här sommaren ska börja – utan stora äventyr. Bara insikten om att vara tillsammans är alldeles tillräckligt.

Nathalie

Så vill jag att min sommar ska kännas

3 juni 2025 Inga kommentarer

Det är redan juni. Vintern kändes ett år lång och våren ville aldrig riktigt dyka upp. Nu är ju trots allt sommaren här – tro det eller ej. Redan i januari började jag fundera på mina egna förhoppningar om sommaren. Vad jag vill få ut av juni, juli och augusti. Inte för att planera sönder sommaren, utan för att slippa stå där, mitt i allt det härliga och inte veta vad jag ska göra av det.

Det är första gången jag gör så här – stannar upp och ger sommaren eftertanke. För att verkligen kunna landa i den, när den väl står för dörren. Nu kan jag bara prata för mig själv men det här är något som har gett mig ett inre lugn och det gör att jag kan ta dagarna mer långsamt. Det betyder inte att jag släpper mina ”att göra”-listor helt men det blir lättare att plocka bort och fokusera på det jag vill.

Juni – tid att varva ner och åka på utflykt

Juni har redan börjat och en speciell värme sprider sig i kroppen. Jag kan gå ut i trädgården barfota, barnen kan roa sig med att koka häxbrygder med lera och vatten, cykla och bara vara efter förskolan. Fåren har kommit tillbaka till hagen och bara det ger en härlig känsla.

Om lite mer än en vecka kommer sjömannen hem igen och då räknar vi ner sista veckan till sommarlov och semester för min och barnens del. Vi firar in ledigheten med midsommarafton hos grannarna. Sedan åker vi till Astrid Lindgrens Värld veckan därpå med två övernattningar. Dagarna däremellan får lov att vara öppna för strandbesök, skrota i trädgården och äta det vi känner för.

Juli – födelsedag och dagar på stranden

När juli kommer vill jag känna att vi har varvat ner från skola och jobb. Strax innan mitten på månaden är det återigen dags för sjömannen att packa väskan och jag blir ensam med barnen i fyra veckor. Här ska även min födelsedag få lite plats. Jag är inte den som tycker om att firas utan jag firar hellre andra men detta året kanske det får bli något mindre kalas. Sedan håller jag tummarna för varma och soliga dagar för då blir det utflykter till stränder i närheten med fikakorgen i högsta hugg.

Augusti – fira mer och skolstart

I augusti kommer sjömannen hem igen och det vankas skolstart. Det blir extra pirrigt när vår stora tjej börjar förskoleklass och fyller år. Vi ska också hinna med en avstickare till Österlen för att fira min mamma som fyller 60 år. Dessutom kommer min syster och hennes kille kommer på besök från Australien. Det är över ett år sedan vi sågs sist så det ser jag fram emot lite extra.

Givetvis vill jag suga ut det sista av sommaren innan förskolan börjar igen med att njuta av att vara ute så mycket som möjligt. Innan månaden är slut ska vi också försöka få till ett besök på Liseberg och bo över på Grand Curiosa.

Jag känner att det blir lagom mycket av allt – kul med några utflykter med övernattningar och tid för långsamma dagar där vi får lov att bara vara tillsammans. Det viktigaste för mig i sommar är att det får vara kravlöst och att jag får träna på att vara i nuet. Jag vill hitta känslan som jag vill bära med mig in i hösten med många nya minnen och ögonblick som värmer när kylan återvänder.

Nathalie

En kvart mot kaoset

27 maj 2025 Inga kommentarer

Jag vet att jag inte är ensam om att inte hinna med att ha koll på alla lådor och skåp hemma. Nu anser jag mig vara en tämligen lugn person men inombords stormar det när jag inte har ordning och reda på våra pinaler. Jag vill naturligtvis få rätsida på det för att ha ett hem som ger mig lugn och inre frid men det är så rysligt svårt att hinna med det med två småbarn – som jag dessutom är själv med i perioder.

Här är det också knepigt när mannen är borta och sedan hemma. Han vill gärna ha ordning, precis som jag, medan vi fungerar olika i hur vi ska nå dit. Jag vill ta mig tid och gå igenom utan att känna mig stressad över resten av dagen som ska rulla på med allt var det innebär. Ärligt talat är orken inte där alltid heller när väl tiden finns.

Jag har kommit fram till att jag allra helst ”jobbar” på detta när jag är själv och han är till sjöss. Då får jag chansen att rensa/spara/sälja som jag vill. En del av mig vill minska på saker i överflöd och en del vill jag byta ut mot bättre, mer hållbara alternativ, som vi ska kunna ha länge.

För en tid sedan läste jag på Underbara Claras blogg om att städa en kvart om dagen. Det vill säga städa 15 minuter som inte är en del av det där vanliga dagliga underhållet. Nu har jag tänkt att jag ska försöka anamma det här. Få mer struktur bit för bit hemma. Förhoppningsvis med en ordning som håller i längden.

Denna regniga tisdag tog jag mig an två lådor i köket som får mig att blunda när jag öppnar dem. En med nappflaskor, gamla vattenflaskor och andra utflyktsmuggar. Nu åkte allt ut som inte används men tar plats och barnens nya matlådor fick äntligen en plats. Lådan ovan är halvklar eftersom den innehåller två lådor i en. ”Medicinlådan” fick sig en omgång och jag rensade ut utgången medicin och annat småkrafs som bara har landat där. Medicinen lämnar jag in till ett apotek nästa gång jag kör ärenden.

Konsten med metoden ligger väl också lite i att hålla sig till en kvart och inte mer. För då blir det för stort, för jobbigt. Femton minuter går att undvara nästan varje dag. Jag läste också att det svåraste är att börja men redan efter två minuter släpper det. Det ligger nog något i det.

Så, nu är jag motiverad efter dagens bragd. Nu ska jag bara fortsätta – en kvart om dagen. Kanske blir det lite lättare att andas hemma om jag lyckas göra det till en vana medan jag blundar för vardagens kaos. Frågan är vad jag ska ta mig an i morgon?