En summering

Adjö augusti, adjö sommaren

1 september 2025 Inga kommentarer

Det är den 1 september. Jag känner mig som en ballong med pyspunka efter en intensiv augusti. Även om sommaren inte är över än och värmen hänger kvar, känner jag den krispiga luften på morgonkvisten. Hur mörkret lägger sig tidigare och hur löven börjar gulna och falla från träden.

Jag skriver här för mig och för min skull och jag hade någon slags förhoppning om att jag skulle hålla i gång även under sommarlovet. Juni kom och jag kände hur dagarna fick börja flyta in i varandra när semestern började. Juli kom som en mjuk vind mot min kind. Försökte njuta och ta med barnen till stranden så ofta som möjligt, vi gick på bio, åt glass i lass och tog en dag i taget.

Jag hade gjort mitt bästa att planera augusti i förväg för helgerna var fyllda till bredden hela månaden. Något jag sällan låter hända. Det visserligen också roliga saker det handlar om men också sådant som inte ger mig mycket tid för vila och återhämtning på hemmaplan. Nu när det hela är över är jag väldigt trött men också tacksam för en fin månad.

I början på augusti kom min sjöman hem igen efter nästan fem veckor på havet. Veckan därpå var det dags för vår äldsta att börja förskoleklass. En omtumlande känsla för oss alla. Lillebror började stora avdelningen på förskolan och jag blir återigen påmind om hur snabbt livet går. Jag hinner inte med och samtidigt försöker jag vara med och verkligen vara här med mina små.

Andra helgen i augusti åkte vi till Österlen. Vi bodde på otroliga Ekenäs Gård och firade min mamma som fyllt 60 år. För den som funderar på att boka Ekenäs Gård kan jag bara varmt rekommendera det. Här kunde vi verkligen känna lugnet och bara vara. Fantastiska miljöer och en härlig och inbjudande familjesvit för vår del. För att inte tala om deras lyxiga frukost.

Min syster och hennes sambo åkte hela vägen från Australien och mötte oss där. Det är alltid en ocean av känslor att få krama om henne igen efter så lång tid. Vi fikade och barnen kunde springa omkring lite planlöst. Sedan svidade vi om och gick till trädgården där familjen som driver Ekenäs Gård hade dukat upp en ljuvlig skaldjursbuffé. Vi satt länge i den varma sommarkvällen tillsammans och tog vara på tiden.

Fick en liten godbit till frukost också.

Dagen därpå åkte vi till Svabesholm. Strosade mellan butikerna och åt lunch. Eftersom barnen hade spring i benen åkte vi vidare till Stenshuvuds Nationalpark kort därpå och promenerade ner till stranden. Vi badade och hade det skönt. Sedan tog vi oss tillbaka till Ekenäs Gård och bytte om för middag på Härden Matstudio. En fantastisk matupplevelse. Härden Matstudio är en ”hemma hos”-restaurang som drivs av ett par i deras hus, ett riktigt guldkorn om du vill äta något särskilt gott.

På söndagen rullade vi hemåt i sakta gemak för att göra oss redo inför måndagen. Efter jobb och förskola åkte vi till mina föräldrar för att fira min lillebrors födelsedag och min systers examen eftersom vi inte har möjlighet att fira henne på plats i Australien senare i år.

Veckan gick och vi försökte träffa min syster och hennes pojkvän så mycket vi kunde innan det var dags att säga farväl på fredagen. Som alltid är det lika vemodigt eftersom vi inte vet när vi ses igen. Det kan dröja ett år eller två och det är väl kanske främst det som är jobbigt med avskedet.

På lördagen packade vi bilen igen och körde mot Göteborg och Liseberg med barnen själva. Vi hade en himla rolig dag ihop och sov över på Grand Curiosa till barnens stora förtjusning. På söndagen fyllde vår stora tjej 6 år och vi firade med en hejdundrande frukostbuffé, lek på hotellet och sedan avfärd hemåt. Vi stannade på vägen och hälsade på vänner som har hunnit få två barn sedan vi sågs sist. Livet kommer emellan lite för länge ibland. Efter lek, bus, lunch och kaffe rullade vi vidare.

När vi till sist kom hem fick födelsedagsbarnet välja middag och efterrätt – tacos och glass med maränger, strössel och chokladsås. Och sex ljus i glassen förstås. Hon blev en rosa sparkcykel rikare och fick även en Harry Potter-bok, redo för höstens sagokvällar. Sedan var det dags för barnen att hoppa i säng och ladda inför en ny skolvecka.

Veckan som gick var det dags för förberedelser som hette duga. Storasyster ska firas med två kalas. På lördagen bjöd vi in några av våra närmaste på napolitansk pizza och chokladpavlova. Dagen därpå var det äntligen dags för barnkalas. Jag hade hyrt en hoppborg som jag skickade iväg sjömannen att hämta och jag dukade under äppelträdet och förberedde fiskdamm och pysselbord där tjejerna kunde pärla egna diadem. Vips kom gästerna och tio flickor hoppade loss, skapade diadem och fikade i sensommarsolen. Det blev en riktigt fin eftermiddag.

Nu är vi här, den 1 september, och jag kan blicka tillbaka och känna att augusti gav så mycket. Även om jag är helt slut och ser fram emot en lite lugnare höst kan jag uppskatta sommaren och alla dess ögonblick. Alla dagar har givetvis inte varit underbara – det har varit kiv och osämja, kylskåpsrens till middag och barn som smält till golvet av ”hur tråkigt allt är” också men jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle välja bort sommarlovsdagarna ändå.

Nu kan jag pysa ut det sista och andas in september.

Hoppas att du också har haft en ljuv sommar som har bjudit på många nya fina minnen. Kram!

En summering

Juni, med ljumma vindars sus

30 juni 2025 Inga kommentarer

Juni, du svepte in, nästan obemärkt, med ljumma vindars sus. Så mycket förväntan på vad som komma skall. Ta vara på chansen att varva ner. Jag ser alltid fram emot sommaren. Kanske för att det ger mig en viss nostalgisk känsla. Jag vill återskapa minnen från förra året i ny form och gräva fram guldkornen från barndomens lovveckor.

Nu når juni redan sitt slut. Det gick i en hisnande fart och vissa dagar har bara kommit och gått medan andra har varit fulla till bredden av aktiviteter och bus. En härlig mix och jag känner att jag kan blicka tillbaka på månaden och känna att det har varit fint och mjukt att landa i.

De senaste tio dagarna har datorn fått ligga och vila i garderoben. Jag har sett den varje dag och tänkt att jag ska öppna den och skriva. Livet har kommit emellan med kaffe på sängen medan sjömannen tittar på morgonfilm med barnen, dagar på stranden när det tillåts, för mycket glass och inga måsten. För första gången på länge känner jag att jag kan koppla av på riktigt.

I början av månaden var det fortfarande vardag med allt vad det innebär. Förskola, jobb, sjömannen till sjöss, gymnastik och lunk. Vips dök vi in i andra juniveckan och det skulle klippas hår, vi hämtade pappa på tågperrongen efter fyra veckor på havet och vi njöt av värme och sol med vänner på Hamnfesten.

Söndagen blev en sådan härlig dag. Vi cyklade och fiskade krabbor med våra närmsta grannar och vänner på morgonen på bryggan. När klockan närmade sig lunch svängde jag ihop kyckling och potatis till oss och vi fortsatte eftermiddagen i trädgården. Barnen dök in i vattenspridaren och vuxna såg på.

Innan jag visste ordet av var det tredje veckan och jag fick ringa mamma som var på vift i landet och gratulera på 60-årsdagen (som vi firar tillsammans senare i augusti). Jag jobbade lite till och barnen gick sista dagen på förskolan för terminen och fick lämna present och krama om förskolans pedagoger. Storasyster börjar nämligen förskoleklass efter lovet och lillebror kommer till ny avdelning.

Vi firade midsommarafton hos våra grannar och njöt av en härlig dag på alla sätt och vis. Just midsommar har blivit en högtid som jag ser fram emot varje år och som numera är något annat än det var förut. När vi var i 20-årsåldern började festen tidigt med mat och lekar inpå natten. Nu firar vi med barnen och det är naturligtvis mer stillsamt och jag tycker verkligen om det. Allt har sin tid.

Midsommardagen bjöd på annat kompisgäng på stranden och dagen flöt sakta fram i blåst och sol. Sedan var det dags att börja tänka på packning och att handla det som behövdes till mini-semestern. På tisdagen körde vi nämligen till Astrid Lindgrens Värld med barnen och mötte upp min mans bror med sambo och barn.

Vi bodde i Lilla Staden i huset som heter Villan och det var himla mysigt tycker jag. Precis lagom stort och litet på samma gång för hela gänget. Onsdagen och torsdagen var vi i parken från öppning till nästan stängning. Vi tittade på olika föreställningar med Pippi, Emil, Bröderna Lejonhjärta och Madicken. Allt var toppen och på det hela taget var barnen på gott humör förutom ett par dippar.

Pippis godisbutik på Astrid Lindgrens Värld.

Vi kom hem och var på överraskningsfest för en av min mans släktingar och dagen därpå åt vi pizza vid lekplatsen i Mölle och åkte vidare till stranden. Det blåste förskräckligt men vi hann avsluta med glass innan vi körde hemåt.

Nu är det sista dagen i juni och sjömannen blev inspirerad på Astrid Lindgrens Värld och ska bygga styltor till barnen. Sommarlovet går vidare och jag försöker njuta av allt.

En summering

Återseende, rutiner och röra

13 juni 2025 Inga kommentarer

Det är fredag och jag känner mig ganska lugn inombords. Kanske har det att göra med solen som äntligen värmer utanför nu, att honungsrosen börjar slå ut, att pionerna står i blom, att poolen i Mölle öppnar upp för säsongen, att sjömannen har kommit hem, för att semestern är nära – eller en kombination av allt.

Den allra första honungsrosen för i år slog ut igår.

Den senaste veckan har varit en hisnande emotionell karusell. Måndagen och tisdagen stressade jag för att sjömannen skulle komma hem och samtidigt kände jag att jag var helt slut efter fyra veckor själv med allt och det skulle pressas in klippning av barnen, gymnastik och födelsedagsfirande.

När onsdagen väl kom, med solsken till på köpet, orkade jag inte pressa mig själv längre. Jobbade medan barnen såg på tv (förskolan var stängd) och packade ihop oss efter lunch. Körde och fixade ett par ärenden och landade på en lekplats i en timme i väntan på att sjömannen skulle rulla in till stationen med tåget från flygplatsen.

Det ÄR något alldeles speciellt när han kommer hem nu när vi har barn – som ju är stora nog att förstå att han är borta en hel del men samtidigt så små och ivriga när tåget tuffar in på perrongen. Nästan snubblar över varandra, ser inte folkmassan för att ögonen och deras fokus är helt på sin pappa. Det gör mig blank i ögonen och hjärtat bultar lite snabbare. Så mycket att berätta och visa, allt på samma gång.

Barnen får bestämma middag och det blir McDonalds innan bilen styr kosan hemåt. ”Vad grönt allt är” säger han och jag inser att han inte får njuta av allt det som händer i trädgården i maj när han är iväg, guppandes på havets vågor. Ett brus av känslor och nya rutiner – igen.

Torsdagen var förskolan också stängd för planering och både jag och sjömannen var trötta efter en månad på varsitt håll med egna utmaningar. Jag känner att det är svårt att landa i rutinerna som rubbas. Det är mysigt och härligt att han kommer hem men också lite knepigt. Två saker kan ju vara sant, som jag så ofta försöker tänka på, påminna mig själv om.

Vår äldsta hade en jobbig dag med många stora känslor och till sist körde jag och lillebror iväg på några ärenden medan storasyster och pappa spelade tv-spel senare gick ner till havet och kastade sten. Skönt att kunna dela på sig när vi är två igen.

Jag och lillebror köpte bröd på bageriet, potatis i den lilla gårdsbutiken i svängen, hämtade paket och stannade till vid en lekplats innan vi körde hemåt. Vi bankade och panerade små schnitzlar av fläskfilé, kokte nypotatis, stekte sparris med citron och flingsalt och vispade ihop en kall sås. Tre av oss åt med god aptit medan en levde på luft. Tills hon slutligen åt två knäckebröd med smör. Däremellan hann vi med ett totalt bryt och jag kände stressnivån i taket med panering på händerna och en som tokgrät på grund av en dusch.

Tack och lov avslutade vi dagen lugnt och skönt med sagor och en mysig stund. Sjömannen gav mig valet mellan två filmer ”fransk depp” eller ”brasiliansk pepp” när barnen hade somnat. Det blev det senare och sedan landade även vi på huvudkudden.

Nu är det alltså fredag igen och jag ser fram emot helgen. Det är mat- och hamnfestival på lördag och på söndag ska det förmodligen regna. Då tänker jag att det passar bra att plocka fläderblommor och koka saft.

Önskar dig en varm och fin helg, kram!

En summering

Fyra dagar med hjärta, glass och gnäll

2 juni 2025 Inga kommentarer

Långhelgen är över och det har varit fyra dagar med både toppar och dalar. Ett litet smakprov på ett kommande sommarlov och jag har både njutit och känt mig fullkomligt slut.

På onsdagen var barnen på förskolan och framåt kvällen blev storasyster hämtad av farmor för en mysig övernattning på tu man hand. Jag och lillebror hade med andra ord lite tid för oss själva och slog till med räkpasta till middag. Det är så härligt att få stunder med ett av barnen också för det blir annorlunda än när vi är tillsammans alla tre.

Pasta med räkor, gremolata och parmesan.

Vi vaknade till sol på torsdagen. Åt frukost och storstädade hallen som blivit en enda stora avlastningszon. Sedan klev vi ut i trädgården. Jag försökte röja lite beroende på var min minsting höll till – sågade lite grenar när han klättrade i trädet, plockade ogräs när han letade sniglar och så vidare. En behaglig förmiddag med både lek och en gnutta nytta.

Strax efter lunch kom storasyster hem och det är alltid svårt att gå vidare från att ha varit själv med farmor. Många känslor ska samsas i en liten kropp och plötsligt blev det stökigare igen med två starka små viljor och inte lika lätt att komma överens. Efter en stund lyckades vi, med hjälp av glass, åtminstone ta oss igenom resten av eftermiddagen och landa i kvällen och soffan.

Fredagen var en sådan dag som jag tog som den kom. En grannkompis plingade på dörren tidig förmiddag och lekte med storasyster och efter korv med bröd till lunch susade vi iväg till en vän och plockade rabarber. Vidare mot affären och köpte lite smått som behövdes fylla på med i kylen och ett gemensamt beslut om hamburgare till middag. Hem igen och en ganska behaglig eftermiddag utan för mycket kiv medan regnet öste ner utanför. Eftersom det var fredag hade vi filmkväll med en riktig klassiker, Askungen, och sedan var det dags för sängen.

På lördagen vaknade jag efter en dålig natt till gnäll innan sex på morgonen och jag märkte hur mitt humör sänktes redan innan vi gick upp ur sängen. Kände hur trött jag var och det var som om barnen kände av det för timmarna gick otroligt långsamt. Strax innan klockan två kom ett blombud som, tack och lov, fick mig att le igen. Det var nämligen vår bröllopsdag och det kändes fint att veta att han tänker på mig guppandes på havet. Fick lite ny energi med det och vi satte vi oss med mormor i bilen och körde till havet. Gungade, klättrade och åt glass. En paus som vi behövde allihop. När vi kom hem igen blev det enkel kvällsmat och en film, Insidan ut, som jag tycker är himla trevlig. Det kändes skönt i magen att vi kunde släcka lampan efter en fin eftermiddag och kväll tillsammans efter en skakig morgon och förmiddag.

Fåren kom tillbaka till hagen utanför trädgården.

Söndagen blev en härlig avslutning på långhelgen. Jag bokade in en ridlektion och det blev varmt och soligt, äntligen över 20 grader. Barnen var så glada och vi kom i god tid och hann hälsa på hästarna innan det var dags att rida ut i skogen. Efter två timmar i hagen körde vi till mormor och morfar och fikade. Sedan rullade vi hemåt och tog oss igenom den vanliga kvällsrutinen och laddade för måndag och en ny vecka.

Jag kan verkligen känna att jag njuter av lediga dagar med barnen samtidigt som det stundtals får mig att gå på knäna. En märklig och intensiv upplevelse. Ena stunden vill jag bara ha en paus mest av allt men när båda två har somnat känner jag lika mycket hur glad och tacksam jag är att få vara med dem – och hur mycket jag samtidigt lär mig om mig själv.