Med andan i halsen

Helgen var intensiv, och här sitter jag nu och känner mig dimmig i huvudet.

I lördags åkte barnen och tittade på gamla traktorer med mormor och morfar i nästan två timmar, men det var inte allt.

Morgonen gick åt till frukost och förberedelser. Vi körde iväg, jag lämnade barnen, åkte hem igen, packade in presenter, jag sminkade mig, slängde in en tvätt, packade finkläder till lillebror och körde tillbaka till mormor och morfar. Lunchade på en kvart, bytte om, körde och lämnade storasyster hos farmor, körde vidare med lillebror till kalas, tillbaka från kalaset, träffade mannens lillebror som snart åker till Australien, åt pizza och till sist hem.

En lördag med andan i halsen.

På söndagen var vi uppe vid sju. Frukost och sedan körde vi till gymnastiken klockan åtta. Tröttheten åt upp mig redan då. Hem igen, en och en halv timme senare. Jag försökte plocka småhögar men blev avbruten. Gjorde storasyster redo för kalas, fixade lunch och lillebror blev hämtad av mormor och morfar.

Kände tårar av utmattning bakom ögonlocken. Ler ändå, kramar, vinkar.

Sminkade mig och slängde upp håret i en knut. Körde till nästa kalas. Fullt ös. Kände mig helt utzoomad och försökte konversera utan att verka frånvarande. Sms trillade in – mormor och morfar körde hemåt med lillebror. Packade ihop och tackade för oss, sedan åkte vi hem.

Fick en sovande lillebror i händerna kvart över fem. Klädde av honom och lade honom i sängen. Hoppas han sover till sex på morgonen i alla fall. Tog en efterlängtad dusch. Landade i soffan med storasyster en stund innan sovdags. Läste Pelle Svanslös och efter en stund sov även hon. Och nästan jag. Såg första avsnittet av Nordisk Design – En kärlekshistoria. Väldigt intressant och inspirerande. Sedan gick ögonen i kors och jag la mig halv tio.

I morse vaknade minstingen strax innan sex. Vi gick upp en kort stund senare. Storasyster vaknade och dagen var i gång. Förskolan är stängd på grund av studiedag. Jag försöker jobba, kör till biblioteket och hem igen. Vi åt korv med bröd till lunch. Känner mig helt dränerad. Solen skiner och nu ska vi snart försöka ta oss ut.

Vi har knappt kommit halvvägs tills sjömannen kommer hem. Jag känner mig som om jag är i ett vakuum. Allt går i ett. Hjärtat slår snabbare än benen hinner med.

Mer från Sjömansfrun

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *