När jag vaknade i tisdags var jag ensam med barnen igen. Det kändes som om dagen flöt på oerhört sakta. Jag var lite som i en dimma. En känsla av trötthet och grus i ögonen. Jag flåsade mig fram och liksom orkade ingenting. En hemsk känsla inombords.
Jag ser mig i spegeln och tittar i garderoben. Det var lite som ett uppvaknande. Jag vill inte må så här fysiskt och känna så här i min kropp. Och runt om mig ser jag hur saker inte kommer i ordning. Ett konstant kaos och förvirring.
Vem kan göra något åt situationen? Bara jag.
Det spelar ingen roll hur mycket jag vrider ut och in på mig själv. Jag står som en kärleksfull och stöttande pelare åt min man och som en ömmande mamma för mina barn. Nu måste jag börja ta bättre hand om mig själv också. Det är jag skyldig både mig själv och min familj. För om jag är 35 år och så här trött, hur blir det då när jag är 65?
Sagt och gjort. När jag vaknade i går gjorde jag det med en annan energi. Jag gick upp med lillebror och satte på en film. Tog en ingefärashot och började fixa frukost. Fick iväg barnen till skolan med siktet inställt på en produktiv dag.
Satte klockan på fem minuter och började tömma vårt sovrum. De senaste veckorna har det blivit någon märklig avlastningszon med allt från godispåsar till ballonger, rena ovikta kläder, viktiga papper, teckningar, min mans musikutrustning som väntar på en ny möbel och så vidare.
Jag började med att bara få ut prick allt som inte ska vara i sovrummet. Slet av sängkläder och tvättade både kuddar och täcke.
Timern gick och jag körde fem minuter till.
Tömde vidare och la ut allting på golvet i vardagsrummet. Hämtade dammsugaren och tog ner gardinstången som blivit hem till ett antal spindlar under sommaren. Dammet yrde från element och vips ringde klockan igen.
Körde fem minuter till.
Efter en kvart såg det ut som vi skulle flytta från sovrummet. En sådan skön känsla. Sedan kunde jag jobba och fokusera vid datorn mycket bättre. Jag hade gjort något.
Passade faktiskt också på att beställa ett par nya jeans i en mellanblå tvätt med smala ben och hög midja som jag har spanat in ett tag. För jag behöver ta tag i min garderob. Det får bli ett annat inlägg med tankar kring den.
Jag hann med en hel del och kände hur huvudet och kroppen behövde en paus.
Min vän har tipsat om en app som heter ”Start Running” så jag laddade ner den. Svidade om till mina gamla träningskläder (som mest legat i lådan senaste sex åren) och gav mig ut. En jättebra app om du vill komma i gång försiktigt – utan att skrämma dig själv.
Nivå 1 på 20 minuter. Börjar med fem minuters promenad som följs av löpning i en minut varvat med en minuts gång. Sista fem minuterna är det promenad igen. En lagom start för mig som knappt tränat sedan vår äldsta föddes sommaren 2019.
Duschade och jobbade vidare innan det var dags för hämtning på förskolan. Jag och barnen körde raka vägen till Plantagen och botaniserade bland växterna. På jakt efter något som kan planteras utanför ett smalt fönster där vi nu ser grannens garagevägg.
Siktade på vintergrönt och kom hem med en mindre buxbom och ett ”gräs” som jag tycker är himla fint tillsammans. Sedan tänker jag bygga ut rabatten med vipphortensia och något högre baktill längre fram. Vad vet jag inte än. Det får helt enkelt växa fram med tiden. Nu är fokus på att börja.
Hann röja lite högt gräs och plocka några ogräs medan barnen cyklade utanför och vips var det dags att hitta på något att äta och börja med kvällsrutinen.
Efter dusch tittade vi på Dumma Mej 4 som barnen tycker är himla rolig. Sedan läste jag vidare i Klas Klättermus för lillebror och första boken om Pelle Svanslös för äldsta. Lässtunderna är något av mitt bästa på dagen. En lugn och skön stund tillsammans.
När båda hade somnat var klockan nästan nio och jag fick snabbt stoppa i och sätta i gång diskmaskinen. Resten av köket är fortfarande kaos men det får bli kvällens projekt.