30 - Sjömansfrun

Juni, med ljumma vindars sus

30 juni 2025 Inga kommentarer

Juni, du svepte in, nästan obemärkt, med ljumma vindars sus. Så mycket förväntan på vad som komma skall. Ta vara på chansen att varva ner. Jag ser alltid fram emot sommaren. Kanske för att det ger mig en viss nostalgisk känsla. Jag vill återskapa minnen från förra året i ny form och gräva fram guldkornen från barndomens lovveckor.

Nu når juni redan sitt slut. Det gick i en hisnande fart och vissa dagar har bara kommit och gått medan andra har varit fulla till bredden av aktiviteter och bus. En härlig mix och jag känner att jag kan blicka tillbaka på månaden och känna att det har varit fint och mjukt att landa i.

De senaste tio dagarna har datorn fått ligga och vila i garderoben. Jag har sett den varje dag och tänkt att jag ska öppna den och skriva. Livet har kommit emellan med kaffe på sängen medan sjömannen tittar på morgonfilm med barnen, dagar på stranden när det tillåts, för mycket glass och inga måsten. För första gången på länge känner jag att jag kan koppla av på riktigt.

I början av månaden var det fortfarande vardag med allt vad det innebär. Förskola, jobb, sjömannen till sjöss, gymnastik och lunk. Vips dök vi in i andra juniveckan och det skulle klippas hår, vi hämtade pappa på tågperrongen efter fyra veckor på havet och vi njöt av värme och sol med vänner på Hamnfesten.

Söndagen blev en sådan härlig dag. Vi cyklade och fiskade krabbor med våra närmsta grannar och vänner på morgonen på bryggan. När klockan närmade sig lunch svängde jag ihop kyckling och potatis till oss och vi fortsatte eftermiddagen i trädgården. Barnen dök in i vattenspridaren och vuxna såg på.

Innan jag visste ordet av var det tredje veckan och jag fick ringa mamma som var på vift i landet och gratulera på 60-årsdagen (som vi firar tillsammans senare i augusti). Jag jobbade lite till och barnen gick sista dagen på förskolan för terminen och fick lämna present och krama om förskolans pedagoger. Storasyster börjar nämligen förskoleklass efter lovet och lillebror kommer till ny avdelning.

Vi firade midsommarafton hos våra grannar och njöt av en härlig dag på alla sätt och vis. Just midsommar har blivit en högtid som jag ser fram emot varje år och som numera är något annat än det var förut. När vi var i 20-årsåldern började festen tidigt med mat och lekar inpå natten. Nu firar vi med barnen och det är naturligtvis mer stillsamt och jag tycker verkligen om det. Allt har sin tid.

Midsommardagen bjöd på annat kompisgäng på stranden och dagen flöt sakta fram i blåst och sol. Sedan var det dags att börja tänka på packning och att handla det som behövdes till mini-semestern. På tisdagen körde vi nämligen till Astrid Lindgrens Värld med barnen och mötte upp min mans bror med sambo och barn.

Vi bodde i Lilla Staden i huset som heter Villan och det var himla mysigt tycker jag. Precis lagom stort och litet på samma gång för hela gänget. Onsdagen och torsdagen var vi i parken från öppning till nästan stängning. Vi tittade på olika föreställningar med Pippi, Emil, Bröderna Lejonhjärta och Madicken. Allt var toppen och på det hela taget var barnen på gott humör förutom ett par dippar.

Pippis godisbutik på Astrid Lindgrens Värld.

Vi kom hem och var på överraskningsfest för en av min mans släktingar och dagen därpå åt vi pizza vid lekplatsen i Mölle och åkte vidare till stranden. Det blåste förskräckligt men vi hann avsluta med glass innan vi körde hemåt.

Nu är det sista dagen i juni och sjömannen blev inspirerad på Astrid Lindgrens Värld och ska bygga styltor till barnen. Sommarlovet går vidare och jag försöker njuta av allt.

Sommarlov

Glass med grus i maskineriet

19 juni 2025 Inga kommentarer

Den här dagen blev sannerligen inte som jag tänkt mig. När jag hade lunchpaus skulle jag hinna mer än tiden räckte till. Fixa blommor, gå till bageriet, handla det vi ska ha med oss till midsommarafton, köpa färska jordgubbar och så vidare. Plötsligt kände jag stressen komma smygande och överrumpla mig. Kom hem och jobbade intensivt innan hämtning.

Jag hade visionen att vi skulle köra till Krukmakeriet och fira in sommarlovet med god glass. Vi skulle ha det så mysigt och trevligt. Dessvärre delade vår äldsta inte min tanke utan var på uselt humör från det att vi satte oss i bilen. En kombination av ålder och att ha ätit luft till lunch på förskolan är min slutsats. Vår yngste var tack och lov glad i hågen. Efter en mindre trevlig glass- och lekstund styrde vi hemåt.

Här sitter jag nu med en liten i knäet och känner att lugnet har infunnit sig igen. I kväll blir det en enkel sommarmiddag. Varmrökt lax, färsk potatis från Kullabygden, sparris och romsås. Sedan ska jag fixa kransar till mig själv och barnen. Önskar mig själv lycka till och tålamod med det. Fick nämligen beslutsångest och köpte brudslöja, blåklint samt vita och rosa mindre krysantemum. Ska komplettera med olika gräs och grönt hemifrån.

Önskar en ljuvlig midsommarafton!

Instickare

Jordgubbar, kransar och rådjur

18 juni 2025 Inga kommentarer

Onsdag och halva veckan har gått. Midsommarafton väntar runt hörnet och vi är bjudna till våra grannar. Det ska bli så mysigt. Innan dess är det två dagar kvar på förskolan och jobb för min del. Jag känner att jag vill hinna mycket men försöker också prioritera det viktigaste och varva ner. Det är svårt tycker jag men kämpar på med det där att sänka kraven.

I morgon ska jag handla det vi ska ta med oss på fredag. Vårt uppdrag är jordgubbar, en del dryck, goda ostar och kex. En lagom lista att bli tilldelad. Sedan ska jag handla blommor till våra kransar också. Det blir väl en sen kväll men också härligt att pyssla med när barnen har somnat. Även lillebror är sugen på krans i år och det ska han givetvis få.

När vi åt frukost nu på morgonen stod plötsligt ett rådjur och stirrade in på oss från gräsmattan. Det är en ynnest att få bo med naturen intill. I dag känner jag mig ganska lugn på insidan och har inte så mycket att berätta. Flyter i tankarna och tar dagen lite som den kommer.

Listor

Gillar & ogillar – juniupplagan

17 juni 2025 Inga kommentarer

Små saker jag gillar extra just nu:

olika sorters gräs i kvällssol – havets brus – honungsrosen som är i blom – pionbuketter – solkysst hud – doften av flädersaft – pirret inför ledighet – nytvättade vita lakan – att sova med fönstret öppet – lösa korsord – barnens sätt att vara i nuet – midsommarkransar – promenad i ensamhet – en lång dusch

Små saker jag ogillar extra just nu:

fästingar – när jag inte kan sova – matplanering – när tiden känns knapp – räkningar – tvätthögar – oordning – sniglar och tvestjärtar – gråa moln – stress

En helg

Poolpremiär, hamnfestival och krabbfiske

16 juni 2025 Inga kommentarer

Helgen passerade med både full fart och lugnare tempo. En skön mix och för det mesta på gott humör. På fredagen var det premiär för poolen i Mölle för säsongen och eftersom barnen verkligen älskar att vara där och det kändes som den första riktiga sommardagen packade jag badkläder, handdukar och lite mellis innan hämtning och överraskade med en eftermiddag där.

Jag doppade tårna men barnen var modiga och badade mer än en gång. Vi hann med varsin glass också innan vi styrde hemåt för kvällsmat och film, Zootropolis.

I lördags var det Mat- och Hamnfestival. Då hade vi en stillsam morgon och förmiddag hemma för att sedan ge oss iväg vid lunchtid. Mötte upp farmor och när vi kom var det ganska mycket folk på plats. Vi köpte mat och solen sken.

I hettan blev det godsaker, musiken skrålade på scenen och vi träffade vänner i hettan med avbrott för klättring och gungning på lekplatsen intill. Framåt kvällen rundade vi av. Barnen började bli trötta och vi kom hem till en kväll i soffan.

Söndagen började helt utan planer. Vår stora undrade vad vi skulle göra och när svaret var ”ta det lugnt” möttes det av suckar och att det är tråkigt. Jag tycker att det är skönt och viktigt att bara få vara hemma ibland också. Granndörren stod öppen när morgon närmade sig förmiddag. Vi hojtade över häcken och kom överens om gemensamt krabbfiske på bryggan.

Packade hinkar, räkor och krabbspön och cyklade nedåt. Vandrade genom kohagen och kom till bryggan. Havet krusade, solen värmde alldeles lagom och vi fick upp både krabbor och maneter, klättrade på klipporna och njöt av stunden. När klockan gick mot lunch packade vi ihop.

Jag svängde ihop kycklingsteak med rostad potatis, ugnsbakade tomater och burrata till lunch till hela gänget. Barnen lekte i trädgården, sprang genom vattenspridaren och det var en sådan söndag som gav mig ro och energi i själen.

Senare på eftermiddagen tog jag med minstingen och köpte gårdsägg, plockade fläder och handlade lite. Stora stannade hemma med pappa och byggde lego. Sedan blev det pizza till kvällsmat. En sådan färdig deg som vi rullade ut och fyllde på med lite topping. Snabbt och lätt. Vi kollade på Wallace och Gromit, den nya filmen som kom för en tid sedan innan läggdags.

När vi hade en stund för oss själva var vi helt slut, både sjömannen och jag. Vi drack te, hade altandörren öppen medan regnet öste ner, smattrade mot markisen och rutorna. Tittade på näst sista avsnittet The Last of Us som vi inte hann innan han åkte sist. Sedan somnade vi också.

Vips var helgen över och nu är det måndag igen. Det är barnens sista vecka på förskolan innan ett välförtjänt sommarlov och semester. På fredag är det midsommarafton och jag försöker ta vara på dagarna, planera för att inte stressa och koppla av.

Önskar en fin start på veckan, kram!

En summering

Återseende, rutiner och röra

13 juni 2025 Inga kommentarer

Det är fredag och jag känner mig ganska lugn inombords. Kanske har det att göra med solen som äntligen värmer utanför nu, att honungsrosen börjar slå ut, att pionerna står i blom, att poolen i Mölle öppnar upp för säsongen, att sjömannen har kommit hem, för att semestern är nära – eller en kombination av allt.

Den allra första honungsrosen för i år slog ut igår.

Den senaste veckan har varit en hisnande emotionell karusell. Måndagen och tisdagen stressade jag för att sjömannen skulle komma hem och samtidigt kände jag att jag var helt slut efter fyra veckor själv med allt och det skulle pressas in klippning av barnen, gymnastik och födelsedagsfirande.

När onsdagen väl kom, med solsken till på köpet, orkade jag inte pressa mig själv längre. Jobbade medan barnen såg på tv (förskolan var stängd) och packade ihop oss efter lunch. Körde och fixade ett par ärenden och landade på en lekplats i en timme i väntan på att sjömannen skulle rulla in till stationen med tåget från flygplatsen.

Det ÄR något alldeles speciellt när han kommer hem nu när vi har barn – som ju är stora nog att förstå att han är borta en hel del men samtidigt så små och ivriga när tåget tuffar in på perrongen. Nästan snubblar över varandra, ser inte folkmassan för att ögonen och deras fokus är helt på sin pappa. Det gör mig blank i ögonen och hjärtat bultar lite snabbare. Så mycket att berätta och visa, allt på samma gång.

Barnen får bestämma middag och det blir McDonalds innan bilen styr kosan hemåt. ”Vad grönt allt är” säger han och jag inser att han inte får njuta av allt det som händer i trädgården i maj när han är iväg, guppandes på havets vågor. Ett brus av känslor och nya rutiner – igen.

Torsdagen var förskolan också stängd för planering och både jag och sjömannen var trötta efter en månad på varsitt håll med egna utmaningar. Jag känner att det är svårt att landa i rutinerna som rubbas. Det är mysigt och härligt att han kommer hem men också lite knepigt. Två saker kan ju vara sant, som jag så ofta försöker tänka på, påminna mig själv om.

Vår äldsta hade en jobbig dag med många stora känslor och till sist körde jag och lillebror iväg på några ärenden medan storasyster och pappa spelade tv-spel senare gick ner till havet och kastade sten. Skönt att kunna dela på sig när vi är två igen.

Jag och lillebror köpte bröd på bageriet, potatis i den lilla gårdsbutiken i svängen, hämtade paket och stannade till vid en lekplats innan vi körde hemåt. Vi bankade och panerade små schnitzlar av fläskfilé, kokte nypotatis, stekte sparris med citron och flingsalt och vispade ihop en kall sås. Tre av oss åt med god aptit medan en levde på luft. Tills hon slutligen åt två knäckebröd med smör. Däremellan hann vi med ett totalt bryt och jag kände stressnivån i taket med panering på händerna och en som tokgrät på grund av en dusch.

Tack och lov avslutade vi dagen lugnt och skönt med sagor och en mysig stund. Sjömannen gav mig valet mellan två filmer ”fransk depp” eller ”brasiliansk pepp” när barnen hade somnat. Det blev det senare och sedan landade även vi på huvudkudden.

Nu är det alltså fredag igen och jag ser fram emot helgen. Det är mat- och hamnfestival på lördag och på söndag ska det förmodligen regna. Då tänker jag att det passar bra att plocka fläderblommor och koka saft.

Önskar dig en varm och fin helg, kram!

En helg

Dåliga nätter, lite paus och tankar

9 juni 2025 Inga kommentarer

Ibland blir det inte riktigt som jag tänker mig. Speciellt med barn kombinerat med sömnbrist för då kan en ledig dag ändå kännas tung. I fredags var det Sveriges nationaldag. Jag hade sett fram emot en härlig dag med barnen men eftersom jag knappt fick någon sömn, minstingen vaknade 05.30 och det var dåligt väder kände jag mig låg redan från början.

Något jag försöker jobba med själv är gränser och att känna in och gå på magkänslan. Det är svårt för mig men jag gör det – bit för bit. Vi hade planer på att träffa barnens farmor och gå på firande men jag kände i hela kroppen hur jag, helt enkelt, inte orkade. Himlen var grå med regntunga moln som bara väntade på att få släppa loss. Min egen mamma ringde och ville mötas upp på firandet också. Nu tog jag beslutet att vi och jag behövde få vara hemma utan att behöva packa ihop oss i bilen och köra iväg. Det kändes så skönt att bara bestämma det och ta dagen som den kom.

Vi gick i trädgården mellan regndropparna, tv:n fick stå på och timmarna gick trots allt. På eftermiddagen kom mina föräldrar förbi ändå med lite fika. Sedan hade vi en lugn kväll, bara vi tre.

På lördagen kom farmor och hämtade barnen strax innan lunch. Då hade vi hunnit vara ute i trädgården en vända och dagen kändes soligare och ganska behaglig. En annan sak jag verkligen försöker tänka på är att leva mer långsamt. Verkligen vara i stunden. Jag blir nästan paralyserad när jag väl får tid för mig själv hemma annars – vad ska jag hinna? Nu lyste solen och jag satte på podden ”Dumma Människor” (kan verkligen rekommendera!), en timer och började rensa ogräs i häcken. Efter ungefär en timme hade jag kommit en bra bit på vägen. Fyllde upp ett glas med rosévin och is, la ut en filt och somnade till slut.

Vips var egentiden slut och det kändes som jag lyckades göra något nyttigt och rogivande men också bara vila. Utan dåligt samvete för allt stöket och kaoset som fortfarande väntade inomhus.

Barnen hängde i trädgården och jag var inte sugen på att laga mat så det blev hämtmat när väl kvällen kom och vi tittade på Trolls 3 – igen.

Ännu en dålig natt när jag vaknade på söndagen av minstingen 05.30. När klockan är 08.00 känns det som jag har levt ett halvt liv. Vi gjorde oss i ordning och körde till mormor och morfar. Här lämnade jag av barnen och körde vidare för att få en massage och ansiktsbehandling (jag fick detta i present av mina föräldrar förra sommaren och nu började tiden närma sig slutdatumet).

Efter behandlingen körde jag inom leksaksaffären. Trött och överväldigad av utbudet fick jag till sist med mig två ritplattor och några andra småsaker. Vi ska köra i ett par timmar till Astrid Lindgrens Värld och jag vill försöka ha något litet i bilen som en överraskning som kan roa barnen under tiden.

Efter middag åkte jag och barnen hemåt i regnet och landade i soffan. Vi fick en fin avslutning på helgen som varit både upp och ner för samtliga inblandade.

Nu är det måndag och ny vecka. I kväll ska vi till farmor och fira min mans yngste bror som har fyllt år och är på snabbvisit från Köpenhamn.

Det blev med andra ord inte en ”perfekt” helg men det blev vår helg. Grå himmel och regnmoln blandat med solsken, värme, kaos, lugn, trötthet, snigeljakt, äppelträdsklättring och mjuka kramar om vartannat. Önskar dig en fin måndag, kram!

Recept

Vardagslyxig räkpasta med gremolata

7 juni 2025 1 kommentar

När jag är själv med barnen blir jag alltid glad när jag hittar recept som går snabbt och lätt att slänga ihop och är himla gott på samma gång. Det får inte bli för komplicerat för den tiden eller orken har jag helt enkelt inte. Dessutom är min äldsta väldigt selektiv med vad hon äter så det är för det mesta jag och lillebror som äter något mer spännande medan hon får sina efterfrågade köttbullar med makaroner. Smakar hon något annat är ingen gladare än jag för det är ett barn som tydligen kan leva på luft från och till om det inte passar vid matbordet.

Det här receptet kommer från Catarina König och Kökets Middag men jag har bytt ut linguine till spaghetti och ökat kryddorna en aning. Min minsting på tre år åt tre portioner och det måste jag säga är full pott i betyg för min del.

Ingredienser

Tid: Cirka 30 minuter
Portioner: 2 portioner

200 g spaghetti
1/2 burk handskalade räkor (á 580 g)
2,5 dl vispgrädde
1/2 dl vitt vin (jag använder bara matlagningsvin)
1/2-1 msk koncentrerad fiskfond (smaka av)
Salt
Svartpeppar
1/2 kruka hackad färsk persilja
1 vitlöksklyfta
1/2 citron (rivet skal)
Parmesan

Gör så här

Koka spaghettin enligt anvisningar på förpackningen.
Häll av räkorna i en sil.
Häll upp vispgrädde, fiskfond och vitt vin i en kastrull – koka upp och reducera till ungefär hälften.
Skala och finhacka vitlök och persilja. Lägg undan lite persilja till garnering. Finriv citronskal. Blanda ihop i en skål. Detta är gremolatan.
När såsen har reducerat tillsätter du gremolatan. Smaka av med salt och peppar.
Häll av pastavattnet och vänd ner räkorna i såsen. Sedan vänder du ner pastan i den krämiga såsen med räkor och gremolata.
Lägg upp på tallrikar och toppa med riven parmesan och lite hackad persilja.
Ät och njut!

Räkor, spaghetti, krämig sås med gremolata och parmesan

Tips!

Jag brukar smaka av såsen innan jag lägger i gremolatan – höfta lite med fond och vin och smaka av tills du hittar en balans du tycker är god. Sedan ska det serveras med en gång. För extra lyx serverar jag med färsk baguette på helgen och riktigt mycket parmesan.

Det här är ett recept på en snabblagad middag som jag kommer att plocka fram många gånger i sommar när fantasin tryter. Hoppas att du också vill prova!

Nathalie

Tiden springer ifrån oss – men vi springer med

5 juni 2025 Inga kommentarer

I dag vaknade jag till sommarsol och barn på glatt humör. Det ger mig definitivt en extra dos energi och jag hoppas att det här blir en fin dag. Morgonen flöt med allt från frukost till påklädning och lämning på förskolan. Medan vi var på väg tittade jag på mina små i backspegeln och kände tusen känslor samtidigt.

Nu står vi här inför ett stundande sommarlov om prick två veckor. En ”termin” är över och jag blir alldeles gråtmild. Hur intensiva och jobbiga dagar vi än tar oss igenom så gör vi det tillsammans. Jag ser hur min minsting plötsligt har blivit ganska stor och kan mycket själv. Och min äldsta som är så klok och eftertänksam.

En del av mig vill stanna tiden. Säga till mig själv att verkligen vara här och nu (och jag försöker verkligen!) med mina fina hjärtan som springer utanför kroppen bredvid mig. Det går så fort och jag är inte beredd. På samma gång är det omtumlande och omvälvande att få vara med på deras resa.

Jag ser hur barnen växer ur en version av sig själva och växer in i en ny. En del av mig sörjer att vi lägger undan för små kläder och att ingen av dem någonsin är så liten igen som nu och en del av mig gläds så åt att få se hur de klarar nya saker och vi kan gå vidare med spännande upptåg och samtal tillsammans.

I morse frågade min äldsta varför jag inte hade städat undan i köket efter middagen i går. Då frågade jag henne om hon hellre vill att jag står och diskar eller tittar på Bluey med dem och övar läsning? Hon tittade på mig och log innan hon sprang vidare till sitt rum. En ömsesidig förståelse om att vissa saker bara får vara. I alla fall just nu.

Kanske är det så här sommaren ska börja – utan stora äventyr. Bara insikten om att vara tillsammans är alldeles tillräckligt.

Till sjöss

En vecka kvar till oss

4 juni 2025 Inga kommentarer

Nu är det prick en vecka kvar tills sjömannen kommer hem till oss igen. Det är fortfarande svårt för barnen att verkligen förstå det där med tiden han är borta. Vår stora tycker inte att han är borta särskilt länge säger hon – och det är ju skönt att hon känner så tycker jag. Vår yngsta verkar inte reflektera speciellt mycket över att pappa är borta fyra veckor och hemma fyra i stöten. Detta är visserligen första gången på länge det ”bara” är fyra veckor. Tidigare var det sex veckor under en längre period och det är faktiskt stor skillnad.

Jag ser fram emot att få ha hela familjen samlad igen under ett tak. Även om det alltid är en omställning för oss alla fyra – en familjemedlem ska hitta tillbaka till sin plats och vi andra ska släppa in. Oavsett hur mycket vi längtar efter varandra kan jag känna att det är svårt med övergången. Speciellt för att jag har haft ansvar för allt och kunnat göra saker på mitt sätt utan att kompromissa eller ta hänsyn till en annan vuxen människa i flera veckor.

Den här gången är det också lite annorlunda eftersom det inte bara är vanlig vardag som väntar när sjömannen är hemma. Nu blir det sommarlov och semester. Något jag verkligen suktar efter med både utflykter och lata dagar hemma.

I dag känner jag mig för övrigt mjuk, ömtålig och ofantligt trött. Det är som om hela kroppen har kämpat på och nu när nedräkningen börjar inför hemkomst gör ensamma veckor sig påminda. Alla nätter, tidiga morgnar, utbrott och diskussioner om huruvida pinnar ska följa med in, att bada eller inte bada, matstrejk och olyckor i sängar tar ut sin rätt.

Molnen är tunga på himlen utanför och i dag får det helt enkelt bara bli en lugn eftermiddag på hemmaplan.

1 2 Nästa →